onsdag 24 augusti 2016

London has fallen



När den brittiske premiärministern plötsligt dör anordnas en begravning. Det visar sig att 17 länders ledare i någon form tänker sig komma till London och begravningen. Den brittiska underrättelsetjänsten, deras polis samt även secret service är på helspänn. Inget får gå fel. Det är inte varje dag en sittande minister dör. Även USA:s president Benjamin Asher och hans mest lojale livvakt, Mike Banning, kommer till begravningen. Precis innan alla kommer fram sprängs olika delar av staden och snart är London en kaotisk yta som drabbats av mycket välplanerad terrorism.

Så här i tider när Europa sprängs både här och där kanske smaken att göra en film likt denna är otroligt konstig. Det är ganska grymt och det sprängs och har sig. Egentligen är det en reklamfilm för terrorister. Don't mess with the US. We are gonna get you. Så känns hela filmen. Det är liksom bara halvdöd action och inte mer. Morgan Freeman är med och är cool. Gerard Butler svär och Aaron Eckhart är förvånansvärt mänsklig som president. Lite eftertanke hade inte skadat och kanske är denna typ av actionfilm lite sådär ute just nu.

måndag 22 augusti 2016

Filmåret 1981

Jag var ju bara fem år men många filmer har jag sett senare. En film såg jag dock året i fråga. Gissa gärna vilken.

10. Varning för Jönssonligan
   
Bröderna Ekman hade tagit inspiration över sundet och
kopierade Olsen-bandet. Det är den första filmen och ganska         svag. Denna serie behöver en Harry som spränger lite här och lite     där.












9. Göta Kanal

Det finns mycket som kan säga om denna film men på åttiotalet
fanns så många filmer jag fick se. Denna var en av dem. Den är lite
rolig och hamnar väl i samma fack som Sällskapsresan. Typ en okej
svensk film för sin tid.
               











8. Evil Dead

Ett gäng studenter som ska på semester i en stuga i skogen. Där
händer både det ena och det andra. Sam Raimis hjärna är
skrämmande eftersom han även skrivit manus.















7. Excalibur

Kung Arthur kan aldrig bli fel. Dock är det ganska intressant med
de kända stjärnor som antagligen gör sin första filmroll. Liam Neeson, Helen Mirren, Patrick Stewart och Gabriel Byrne är med.


















6. Das Boot

Kanske den mest ikoniska film om ubåtar någonsin gjord. Som
lite halvklaustrofobisk är detta en otäck film. Jag förstår inte hur de som är ubåtsmän pallar. De förtjänar mer cred.














6. The postman always rings twice

Det är något med den här filmen som alltid förbryllar mig. Den fanns att låna på biblioteket och jag lånade den där någon gång i mitten av 1990-talet. Sex, ond bråd död och brutna löften är filmens teman. Kanske är det hetsigheten som får mig att fundera på bibliotekets inköp. Min ungdomsbibliotekarier var allt annat än hetsiga. Kanske deras inre dröm?













5. Body Heat


Filmen som gjorde Kathleen Turner till en sexsymbol för något annat kan man inte påstå. Den är väldigt mörk och kanske en av de bästa noirfilmerna som gjordes på åttiotalet. Turner verkar ha fått titta på varenda film från fyrtiotalet med femme fatales.
















4. Flykten från New York

En av de klassiska dystopierna som filmats. Den har spelat in 4 gånger sin budget vilket är imponerande. Jag gillar drivet och det mörka. På något sätt var verkligen början av åttiotalet lika dystert som ungdomslitteraturen nu. Mörk framtid var det som gällde.












3. Micke och Molle

Det skulle kunna ha varit denna film jag såg på bio men nej. Nu är ju berättelsen om räven och hunden som leker med varandra kanske en av Disneys sötaste och jag gråter alltid lite.













2. Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten

Kanske inte den djupaste film som gjorts men någonstans visade den att gammaldags matinéfilm var något som publiken suktade efter. Lite klassisk action och ormar.

















1. Rasmus på luffen

Den första film jag minns att jag såg på bio var faktiskt denna film. Den är fortfarande fin och Allan Edwall som är en kameleont. Emils pappa och Paradis-Oskar eller för den delen Skalle-Per är så olika men ack så välspelade.

söndag 21 augusti 2016

Hon bad om det av Louise O'Neill



Emma är en ung vacker och ganska smart tjej. Hon går näst sista året på high school i en liten stad, och hon är känd för att få som hon vill. Emma är ganska provocerande och klär sig snyggt, flörtar och är utmanande. Vid en fest i slutet av vårterminen går allt överstyr. Emma vaknar morgonen efter hemma på sin trappa sönderbränd av solen och hennes föräldrar är arga. Eftersom hon blir sjuk av solbrännan är hon hemma några dagar. Ingen av hennes vänner hör av sig. Det tar några dagar men så ser hon dem. Hon ser bilderna på olika sociala medier som visar henne och ett antal killar. Något hon inte minns men som de flesta anklagar henne för.

Sedan går allt fort och Emma hänger nog inte med. Jag tror att det kan vara så ibland när världen inte riktigt blir den plats en kan vara i. Emma blir som alla andra tjejer som utsätts för sexualbrott. Hon blir inte trodd, folk tänker att hon får skylla sig själv, eller att hon helt enkelt var med på det. Den lilla staden tar i stort sett parti för en eller annan sida. Emma känner sig dock tom inuti.

Jag läste denna bok fort och mådde faktiskt dåligt. Varför är det så att kvinnan anklagas och ska ses som delaktig och helst skyldig. Hennes liv förstörs så otroligt mycket. Det är tragiskt. Jag tänker på Turkiet där myndighetsåldern för sex tas bort. Medgivande räcker numera och känslan att unga flickor kommer att utsättas får mig att må dåligt. Skulden måste fördelas på den som utför inte den som blir drabbad. Lagar om sexualbrott måste bli bättre, hårdare och lägga ansvar på den som är förövare. Tills den dagen kommer är vi alla bara några handlingar ifrån att bli delaktiga i ett brott där vi borde bli omhändertagna inte ifrågasatta.

O'Neill lyfter en viktig fråga och jag hade önskat att jag kunnat läsa denna bok med mina elever. De är inte riktigt så starka läsare att de orkar sig igenom denna typ av bok. Det skulle dock vara viktiga frågor som kom upp. Läs eller lyssna. Uppläst av Lo Kauppi och mycket väl.

lördag 20 augusti 2016

En lördagsmorgon

Jag håller på och packa mina böcker. Därför så tänker jag att detta får bli dagens inlägg. Hoppas att jag inte fastnar i allt för mycket bläddrande. Det blir så ibland :).

fredag 19 augusti 2016

En kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Jag läser tre. Som alltid ;).
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Prodigy av Marie Lu
Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson


2) Hur långt har du kommit?
Moberg: 130 sidor
Lu: 169 sidor
Carlsson: 126 sidor

3) Beskriv boken med tre ord.
Moberg: Historisk, dialektal, noggrann
Lu: Varierande, konspiratorisk, längtande
Carlsson: Mörk, konspiratorisk, Beckiensk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Moberg: 4
Lu: 3
Carlsson: 3,5

torsdag 18 augusti 2016

Karin Fossum - hett i hyllan #53

Hos Monika är det dags för en utmaning igen.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu ska jag vara ärlig. Jag har inte läst Fossum på flera år men det är synd för jag tycker om hennes böcker. Jag har nog fyra böcker jag borde ta tag i. De har stått och varit en del av hyllan nu. Jag har mer än denna titel men just denna bok för representera min glömska.



onsdag 17 augusti 2016

La Belle et La Bete



Skönheten och odjuret är en ganska så känd saga. Den vackra Belle som byter sin faders plats som fånge i Odjurets slott. Det är ensamt och dystert. Hon klär sig i vackra klänningar men det gör inget bättre. Däremot drömmer hon om nätterna om vad som hände förr.

Jag gissar att de flesta kan handlingen. Det är vackert filmat och skådespelet är bra. Som alltid är det något speciellt med fransk film. Helt klart att se en kväll när du vill ha lite drama och lite romantik.

tisdag 16 augusti 2016

Kulturkollos tisdagsutmaning: best of Denmark

Kulturkollo är tillbaka med sina veckoteman och först ut är Danmark. Veckans utmaning är att göra en best of-lista.

1. Min bästa danska författare/bok

Åh, nostalgi tänker jag och drämmer i med Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard. Den minns jag så väl. Jag kunde läsa rätt bra i skolan och i tvåan läste jag otroligt bra. De som läste svagast och jag satt och läste denna bok i ett rum. Fröken glömde oss så vi läste i tre timmar :). Den är lite gullig med Ivar som inte är som pappan vill men gör allt på sitt sätt. Sedan är namnet kanon. Jag har läst andra danska författare men denna minns jag med glädje.

Min bästa danska film

Jag är ganska svag för danska komedier och Den eneste ene är en ganska charmig komedi. Den är bra och välspelad och ibland vill jag bara lyftas och detta är en sådan film.

Min bästa danska TV-serie

Jo, så vilken ångest. Jag gillar så många. Det får bli Mordkommission som är typ allt Beckfilmerna inte orkar vara.

Mitt bästa danska kulturtips 

Att besöka Kronborgs slott är ett. Hamlet bodde ju där eller? Oavsett är det fint och kan du tillräcklig mycket danska finns guidade turer. Eller som den religionslärare jag är så Roskilde med sin fina domkyrka. Eller åk till Odense och ta del av H.C Andersens hus, som är ett museum, och det hus han faktiskt bodde i.

Ett blev tre men jag tycker det är så intressant med att besöka vissa platser.

Interstellar



Alla ba, gu vad bra den filmen är!!!!!!!!!!!!! Jaha, tänkte jag när eftertexterna kom. Det var jag inte ensam om. Min syster reagerade likadant, med kommentaren: var det allt? Jag tänker så här: Två sköna snubbar skriver manus, äldre snubbe regisserar också. De hittar en tredje skön snubbe. Med all den cred de har köper människor detta med hull och hår. Nu är detta en bra film men för lång och för filosofisk och lite för torr bitvis. Lite kvasivetenskap och hintar om tidsresor känns det som. Ingen vet vad som händer i ett svart hål så där av kommentaren. I sann Nolananda är inte allt vad det verkar vara.

Detta är en dystopisk värld som beskrivs. Världen håller på att gå under och när Cooper, en gång ingenjör men numera motvillig bonde, får möjligheten att försöka rädda mänskligheten tar han den. Det innebär en resa till en annan galax via ett maskhål. Sagt och gjort. Tid är som vi vet relativt och på så sätt går det många år på jorden och färre där Cooper är.

Jag som gillar tanken på rymdresor hade önskat fart och andra diskussioner. Fast det är jag, och där ligger nog mitt problem med denna film. Jag har sett så många serier, dokumentärer och läst böcker om rymden att det blir lite meh. Det finns dock ljuspunkter och det är skådespelarna som glänser både här och där. Sedan är ju filmer med robotar alltid värda att se :).

måndag 15 augusti 2016

Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker



Julia arbetar hårt och är bra på det hon gör. En dag så kan hon inte slutföra sitt arbete. Hon hör en röst som gör att hon tappar fokus. Julia går hem och sjukskriver sig. Hennes vän Amy drar med henne på en retreat där de mediterar men det fungerar inte för Julia. Istället söker hon upp en av de buddistiska munkarna på retreaten. Han säger att hon bör söka upp röstens ursprung och ta reda på dennes ångest.

Julia reser därför tillbaka till Burma och sin bror U Ba som åldrats. Ja, det har de båda. Det har gått tio år sedan hon var där. U Ba räknar ut vem rösten har tillhört och båda får en berättelse berättad för dem. Det handlar om en kvinna, de val hon gjort, hennes söner och konsten att någonstans läka hjärtan.

Ja, det är en finstämd bok men jag förstår inte sammanhanget. Den berättelse som berättas i boken känns som den viktiga och intressanta. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om Julia och det känns som om Sendker hade kunnat skrivit en helt egen fristående berättelse. U Ba verkar alltid veta så mycket och det känns konstruerat. Jag hade önskat att detta varit i fokus. Vare sig denna gång eller förra tycker jag att Julia och U Ba tillför något till helheten. De är där som yttre betraktare ungefär som jag. Dessutom vem berättar i nästan fyra timmar utan frågor. Julia sätter sig mittemot en kvinna och hon berättar i fyra timmar. Inga frågor eller samtal om berättelsen. De letar på en annan person och i stort sätt samma sak även om några fler frågor kommer. Så, problemet med en uppföljare är väl just detta. Det finns ett problem när det kommer till logisk följd.

Jag hoppas att Sendker fortsätter skriva. Däremot ingen trea, snälla. Det blir halvlogiskt men då måste han blicka framåt och inte bakåt. Om så görs blir det ganska krystat. Läsvärd och historisk intressant.