lördag 22 juli 2017

War for the Planet of the Apes

Lånad från reddit.com

Apornas planet kom på 1970-talet och räknas nog som en kultfilm i vissa kretsar. Den har fått två rebooter och den senaste som började med The Rise of the Planet of the Apes var den första filmen i den trilogi som denna nu avslutar. I den här versionen är vi inte flera tusen år i framtiden utan i en snar framtid. Här har apan Ceasar, efter utbrottet av the Simian flr som utrotade människan egentligen, blivit ledare för Kaliforniens smarta apor. Med apa menar de nog primater till skillnad från engelskans monkey som är lite mer nedsättande.I första filmen rymde de, i andra filmen försökte de leva i samexistens med de människor som bodde i närheten. Något som både apor och människor försökte hindra. I den tredje filmen krigar de mot människor. Det går både bra och dåligt. Helst vill de bort därifrån eftersom det finns så många barn och ingen känner sig säker.

Det senare stämmer och under en attack mot lägret dör Ceasars maka och äldste son. Detta gör honom förblindad av hat. Så iväg skickar han sin grupp. De ska till ett annat ställe där det inte finns några militärer. Själv ska han utkräva hämnd. Ensam är tanken men hans trognaste vänner och allierade följer trots allt med honom. Det slutar med att de hittar den grupp militärer som kallar sig AlfaOmega. Att hitta dem är inte helt okomplicerat.

Filmen är sådär. Vid något tillfälle kändes det som om jag tittade på Den stora flykten och Schindler's list. Alltså filmens scener kändes igen på något sätt och det var kanske inte rakt igenom bra. Det är ett okej avslut men att kalla det striden om apornas planet är lite att ta i. Snarare fånglägret om aporna. Det är också ganska slarvigt filmat här och där. En scen utspelar sig i regnet utomhus men en av huvudrollerna blir inte ens blöt. Alltså, står någon med paraply eller?

Den är mer värd att se på typ tv hemma i soffan än på bio. För hur bra hade de inte byggt upp filmen med referenser till originalet. Flickan Nova, eller Cornelius och till och med AlfaOmega hade kommit med på ett smart sätt. Ändå blir jag lite trött för det var segt och kändes som om de började filmen med något helt annat än vad som sedan hände.

fredag 21 juli 2017

Trogen intill döden av Jonas Moström



När Henrik Borg, en känd fotbollsspelare, hittas död med en vit ros färgad blå i sin hand tänker inte så många på det. Efter en vecka blir det två fall till. Fast på helt andra platser. Det är så GMP, där Nathalie Svensson jobbar som expert, kopplas in. De döda har inget gemensamt. Morden har skett lugnt och sansat. Det ser ut som självmord och alla i gruppen står som handfallna. Ingen koppling till varandra gör att de börjar tänka seriemördare. Gruppen splittras åt alla håll i Sverige och kommer närmare en lösning genom olika ledtrådar.

Nathalie Svensson är ingen polis utan psykiatriker och är med för att ge en sorts psykologisk bakgrund till brotten. Det har varit bättre i tidigare böcker. Här känns det som om alla är minst lika mycket insatta som hon. Här tycker jag nog att Moström missade lite. Svensson får mest vara sur och gå tråna efter Johan Axberg. Det är väl lite klyschigt. En annan sak jag inte får ihop är hur väl fungerande chefen för gruppen är trots att han käkar ångestmedicin som jag äter halstabletter. Det är många per dygn men alltid skarp i förhör och liknande. Lite dåsig huvudet brukar en ju bli, i alla fall de jag känner som äter den.

Jag gillar inte heller hur det är okej att Axberg beter sig. Om han nu ska vara så charmig, vill man verkligen ha en man som tycker att det är okej att vara otrogen? Naj, skulle jag personligen säga och jag tror att den delen av boken stör mig mest. Det har liksom inte något med något att göra. Egentligen. Don't shit where you eat, säger jag bara. Annars är historien om mördaren bra och jag gissar faktiskt rätt lite före poliserna men det är inte så svårt. En bladvändare och jag måste nog säga att den kräver att en läser de tidigare böckerna. Gissar på att det kommer en del fem snart.

torsdag 20 juli 2017

Mid-year book freak out-tag

Den här lilla tagen läste jag hos Anna på Fantastiska berättelser och hos Monika för några dagar sedan.

1. Bästa boken du har läst så långt under 2017?
Svårt men det får nog bli A Handmaid's Tale av Margaret Atwood. Jag har läst om den, jag vet, men den kröp in under skinnet på ett helt annat sätt den här gången.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2017?
Det får bli Kungadottern i sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Så bra svensk ungdomsbok.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Nej, det vet jag inte om jag har missat någon. Väntar snarare in böcker till hösten.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2017?
Ja, en av serierna jag älskar att läsa är Släkten från Historisk media. I höst kommer del 9 och den ser jag lite fram emot.

5. Största besvikelsen under 2017?
Ja, jag vet inte. Kanske avslutningen i Rick Yanceys serie. Kändes lite antiklimatiskt.

6. Största överraskningen?
Troligtvis att jag tycker att Thomas Engströms spionserie om Ludwig Licht är rätt spännande.

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Elisabeth Östnäs och återupptäckt Jenny Colgan.

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Nej, nog inte läst någon sådan bok.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Nej, men Christoffer Holsts Chavve i Mitt hjärta går på. Han är hur söt som helst. Så rar att jag bara vill att han ska lyckas med allt.

10. En bok som fick dig att gråta?
Fredrik Backmans Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. 

11. En bok som gjorde dig glad?
Ja, Mitt hjärta går på. Den var så rar.

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Jag har inte köpt böcker. Win! Alltså för full bokhylla!

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
Nej, jag vet inte. Kanske någon av de jag börjat med.

onsdag 19 juli 2017

Ringens gåta av Elisabet Nemert


Historisk media har publicerat åtta böcker hittills i serien Släkten som handlar om kvinnor i svensk historia. Vi började någonstans runt 800-talet och sedan fortsätter det och när vi nu börjar med Ringens gåta är vi på 1200-talet och det är bråk i Sverige. Kungamakten är eftertraktad och i den kampen finns Bjälboätten. Det är till den här ätten som Kristina Minnesköid och hennes barn, Helena och Ragnar, räknas. En dag när Kristina ska hem till sin mor på Bjälbo gård utsätts följet för ett överfall. Tanken är att brudröva Kristina och kanske barnen. Allt för att kunna utnyttja ättens ställning. Det går sådär och istället klarar sig mor och son. Även Helena klarar sig men hon hamnar så långt från familjen att hon inte hittar hem. Dessutom känner hon ett behov av att fly och det gör hon. När hon vaknar har hon förträngt allt kring överfallet. Helena kommer att växa upp på en gård utanför klostret i Julita och växer upp som pojke.

Helena är något så ovanligt som en kvinna som klarar av att gömma sig som man. Hon lär sig jaga, rida och får röra sig i männens värld på ett sätt som inte är givet andra kvinnor. Läsningen är god och jag tycker att Nemert skapar ett intressant porträtt av en kvinna som senare kommer att befinna sig i maktens centrum. Helena får vara släkt med Birger Jarl och kommer att bli central i skapandet av Stockholm. Som de känslomänniskor som alltid förekommer i böcker lever de alltid med sina känslor ungefär tre meter utanför sig själva och Helena är inget undantag. Det som förvånar mig är varför aldrig männen får denna beskrivning. Birger Jarl hade nog behövt bita ihop några gånger och likadant med andra män. 

Detta var del 6 i serien. I höst kommer del 9. Det finns lite kvar att läsa med andra ord. Eftersom jag gillar historiska romaner så är detta min melodi. Det är också kul med starka kvinnor och Ingrid Ylva, Birger Jarls mamma, har ju funnits och ledde Bjälboätten under många år.  

tisdag 18 juli 2017

Den lilla bokhandeln av Jenny Colgan

Från Adlibris


Ibland behöver jag läsa böcker som är så lättsmälta att det inte ger mer än avkoppling. Det är inget fel på det. Boken om Nina som förlorar jobbet och bestämmer sig för att investera i en gammal fraktbil för att kunna starta en ambulerande bokhandel är en sådan bok. Jag gillar Nina. Hon är en passionerad människa som älskar böcker. Det är inget fel på det men som en av hennes vänner säger: du gör annat nu. Du läser inte bara. För det är vad som händer. Nina flyttar till Skottland. Hennes företag går bra. Hon träffar en hemlighetsfull lokförare som kör över höglandet på nätterna och en arg bonde som blir hennes hyresvärd.

Vad som händer är inte så svårt att räkna ut men det är trevlig läsning och det skotska höglandet är ju knappast vanligt förekommande i böcker. Precis som du kan se om vissa romantiska filmer en sisådär hundra gånger, eller ja, Notting Hill är ju en sådan film, kan du alltid läsa en bok vars historia är den samma som du läst flera gånger. Same but a little diffrent. Jenny Colgan har i stort alltid skrivit böcker likt denna men hon varierar sig lite. Jag gissar att den brittiska versionen kräver sin läsare. Det är nog ganska mycket på dialekt. Jag började med ljudboken men detta är en bok jag läser fortare själv. Lyssna eller läs under slappa dagar. Det är den alldeles lagom för.

måndag 17 juli 2017

Spider-man: Homecoming




Marvel är ett ganska komplext universum. Det tror jag att jag har skrivit förr. Däremot är det så att Spindelmannen dyker upp i olika konstellationer och den lilla spindel som hänger med the Avengers är lite annorlunda från den egna versionen. Här är han del av ett team och jag saknar lite men det kanske kommer.

Peter Parker har just lämnat the Avengers och får hjälp av Tony Stark att träna sig som Spindelmannen. Jag tackar filmskaparna att vi hoppade hur Peter blir som en spindel. Det borde nog de flesta som sett någon spindelmannen-film de senaste 25 åren kunna utantill. Annars får nog du som ser googla. Så tillbaka till skolan för Parker men det är ju svårt när du har träffat Hulken, Iron Man och alla andra. Istället för att fördjupa sig i skolarbete så börjar Peter undersöka saker och kommer en skum liga på spåren. Nu går det inte bara bra för Peter utan det blir lite trasiga saker och en båt som går i två bitar fast en hjälte måste lära sig en läxa.

Det är en riktigt bra film och den är härligt ungdomlig. Iron Man, alltså Tony Stark, har en lagom roll och flankeras bra av den lycka det är för Parker att kunna vara hjälte. Det är inte alltid lätt att vara hjälte. Filmen är en skön sommarfilm. Det kan aldrig bli fel.

lördag 15 juli 2017

Kallocain av Karin Boye




Det finns inte så många utopier skrivna. Thomas More skrev en som kom att påverka andra tänkare. Dystopier däremot finns det gott om och de återkommer med jämna mellanrum. Kanske ska en tänka att Swifts Gullivers resor hamnar i mellanlandet mellan dessa ytterligheter. Boyes roman ska utspela sig i början av 2000-talet, alltså den tid vi lever i nu.

Leo Kall framställer den sanningsdrog som kallas Kallocain. Den är en framgång och snart så används nästan överallt i Världsstaten. Alla kontrolleras hela tiden av polisörat och polisögat. Alla ska i Världsstaten tjäna den samma och förutom ens arbete har alla vuxna polistjänst. Barnen ägs i stort sett av staten och äktenskapen är till för att föröka sig.

Det finns något väldigt samtida i Boyes roman. Att bli kontrollerade hela tiden är något som vi alla fasar lite för men samtidigt köper i fråga om att ha kort på ICA, vara med i Facebook, äga GPS eller vad det nu må vara. Vi registreras hela tiden men vi tycker det är okej. Fast i vissa länder är åsiktsregistrering värre. Det är viktigt att värna om det liberala och demokratiska tänkandet. Vi tar det gärna för givet men alternativet är alltid värre. Boye och många med henne skrev i otäck tid. Kanske finns det en poäng att dystopier är på modet igen. Det är en minst lika otäck tid nu.

fredag 14 juli 2017

Jack Reacher - Never go back



Jack Reacher är en karaktär skapad av författaren Lee Child och har förekommit i rätt många böcker. Jag tror det är 25 eller något sådant. Denna film är baserad på kanske den tjugonde boken i serien. Jag ska ärligt säga att jag aldrig läst något av Lee Child och jag kommer nog inte göra det heller. Däremot är det lagom att titta på. Jag gillar actionfilmer och då kan jag köpa lite förutsägbara storylines som i bokvärlden gör mig mer eller mindre tokig.

För flera år sedan arbetade Jack Reacher som militärpolis och blev major innan han slutade. Även om han numera inte arbetar för militären kan han inte låta bli att hjälpa till ibland. Det är så han ibland börjar arbeta med major Sophie Turner. De samtalar en hel del och hon innehar ju hans gamla tjänst som major, och chef, för militärpolisen som är stationerad i Washington D.C.

Därför åker han en dag dit för att träffa henne men då får han veta att hon är arresterad för landsförräderi. Reacher vill träffa henne men får inte av många skäl. Någonstans tycker han att allt verkar vara konstigt och börjar nysta i detta vilket leder till att han också anklagas.

Det är en bra underhållning som fungerar så här på sommaren. Av någon konstig anledning så tycker jag det hör sommaren till. Någonstans påminner filmen mig om actionfilmer från 1990-talet med en ensam hård hjälte.

torsdag 13 juli 2017

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman



Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här lilla fina berättelsen. Det är nog inte lätt att tappa bort sig själv. Det är grunden i denna berättelse. En man försöker minnas sitt liv och det som var bra men det är svårt att hålla i och hålla ut. Det älskade barnbarnet Noah är centralt och så kvinnan han älskade och som dog för tidigt. Noah, som precis som han själv, älskar att räkna och älskar siffror och som förstår. Men sonen Ted är också med i tankarna och mannen tänker att han borde varit bättre med sin son men eftersom Ted älskade ord blev det inte riktigt så. Minnena går ihop och ibland är det svårt att komma tillbaka till det som är nu.

Det är en sådan fin liten berättelse att jag har lite svårt att skriva om den. Att tappa sig själv måste vara hemskt. Vi lever så mycket i våra minnen, i vår hjärna och framförallt är det väl där som vårt vi skapas. När jaget, och kanske själen, försvinner, vem är du då? När du inte minns vem du är eller de du älskar. Vad händer då? Jag grät mig igenom större delen av boken och jag är glad att den är kort. Tänkvärd läsning som alla borde ta till sig eller i alla fall reflektera över.