torsdag 27 juli 2017

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

När jag läste Viveca Steens deckare som utspelar sig på Sandhamn. Nu har jag bara läst de tre första så det kan ha ändrat sig. Jag blev så arg på Nora i boken att det ibland gjorde mig galen. Det var en av anledningarna till jag inte fortsatte.

Jag blir också arg på saker som sker i Moströms serie om Nathalie Svensson. Jag tycker att hon beter sig dumt där med. Fast det är en helt annan sak men det hon gör privat är dumt.

onsdag 26 juli 2017

Norr om Paradiset av Thomas Engström



Två viktiga personer inom den stora amerikansk-kubanska anti-Castrorörelsen så händer något konstigt. Det är vanligt att FBI, trots att det sker på amerikansk mark, inte utreder utan det hamnar allt som oftast i CIA:s händer. Kuba är trots allt deras skötebarn. Nu är det så att CIA är också lite och tassar runt händelsen. Istället får EXPLCO uppdrag att utreda vad som hänt. GT, som är en vanemänniska, kopplar in Ludwig Licht. Licht har bott i Miami ett tag och tar jobbet. Han har alltid dåligt med pengar och är det något så betalar företaget bra. Däremot får han jobba på egen hand för de kräver att han säger upp sig. Till sin hjälp får han anlita Marcela, en pilot och något av en överlevnadsjunkie som bor ute i skogen. Deras jakt för förövarna visar sig allt annat än lätt.

Jag gillar farten i boken men det är inte riktigt superlätt att alltid hänga med i alla turer. Lösningen på problemet är ändå logisk och trots att det inte är riktigt lika avslutande som i en deckare känns det som om avslut. Jag gillar Licht och GT, även om den senare får mindre utrymme i den här boken. Licht däremot knarkar mer här än tidigare och jag tycker det är lite läskigt. Visst, det är säkert en trovärdig bild av en människa som behöver något för sin egen del. Men som sagt, högfungerande knarkare är inte vanliga och Licht är missbrukare av en del. Han är också ganska skarp i det han gör och tänker. Alltså jag får inte ihop det. Detta är verkligen mitt största aber med den här boken. Men läs hela serien. Otroligt bra avkoppling. I början av augusti kommer bok 4 och slutet. Den ser jag fram emot.

tisdag 25 juli 2017

Söder om helvetet av Thomas Engström


Som bok nummer två i en serie av fyra händer det ganska mycket. I första boken om Ludwig Licht, Väster om friheten, flyttar vi oss från stora händelser till lite mindre. Vi åker från Europa till USA. Vi lämnar den statliga sektorn för den privata. Det händer alltså mycket bara gällande miljön i denna bok.

GT har lämnat, inte frivilligt, CIA och sitter numera på EXPLCO. Ett privat företag som befinner sig i polis, säkerhets- och informationsbranschen kan vi väl säga. Det hela är väl okej men när den tidigare ambassadören Ron Harriman ringer för att be om hjälp får GT något att bita i. Han och hans nya assistent, Leya Durani, åker till Wilkes-Barres, Pennsylvania för att hjälpa till. Det visar sig vara svårt och snart rings Ludwig Licht in. Han har lite svårt pengarna och har tydligen fått sin lägenhet invaderad av en kvinna som verkar känna honom. Även han tar sig till staden Wilkes-Barres, tvillingstad till Scranton, för att ta reda mer om Harrimans motståndare och hennes kandidatur. Väl där inser Licht att det finns personer runt kampanjen som har allt annat än rent mjöl i påsen. Som tysk är det inte svårt att infiltrera en grupp högerkonservativa. Allt medan klockan tickar fram till valdagen.

Jag gillar den här serien för den är spännande och faktiskt rolig både här och där. GT är en personlig favorit och trots sin iver att manipulera är han rätt skön. Beskrivningen av en högerkonservativ grupp/sekt i USA är intressant för här handlar det mycket om religion och fascism. I min värld hänger de inte ihop men det är för mig. För dessa individer verkar det helt naturligt. Licht är precis som i förra boken en effektiv individ men jag stör mig på användningen av droger och alkohol. Här tar han även amfetamin och det kryper i mig. Fortfarande väldigt högfungerande för att dricka och knarka så mycket. Men träning gör väl allt. Kanske.

Trevlig sommarläsning och mellan tvätt och städning fungerar det utmärkt. Stefan Sauk läser även denna med den äran och gör det bra.

måndag 24 juli 2017

Väster om friheten av Thomas Engström


Vi befinner oss i Berlin. Det är mer än 20 år sedan som landet återförenades och numera är inte staden den frontlinjen den gång var. GT, stationschef för CIA, saknar den gamla goda tiden. Det känns som om han mest åker runt och hummar lite kring vad som händer i Europa. Frontlinjen är någon annanstans. Så när Faye Morris ringer ambassaden för att få prata med ambassadören. GT reagerar och plockar in kvinnan. Däremot vill han inte att huvudkontoret i Langley ska få reda på det. Istället tar GT kontakt med sin gamla öststatsspion och informant. Ludwig Licht, uppväxt i öst men valde att bli dubbelagent, är numera krögare i Berlin. Det går sådär. Så när GT lovar pengar hoppar han på jobbet.

Licht är en ganska svår karaktär att ta till sig. Jag gillar GT för att han är, alltid oavsett, enspårig och försöker göra något bättre med sitt liv. Licht skulle behöva hänga som ett dropp i en spritflaska för jäklar i min brevlåda vad karln super. Jag förstår att det ska visa på hur jobbigt detta är och hur det påverkar människor men det finns få högfungerande alkoholister. För skillnaden är så stor. Som full är han helt galen. Som nykter, eller halvnykter, knivskarp. Alltså, tja, nja, det stör mig lite. Jag säger inte att Licht måste vara munk men det verkar som om, när vi träffar honom, att han har druckit non-stop ett tag. ¨

Nu är jag kritisk, men det har nog med mig att göra. Lite vill jag gilla personen jag läser om. Fast jag får gilla annat istället. Det är inte så att jag har låst så många politiska, eller vad det nu är, thillers. Den är mycket spännande och jag gillar att vi är i Berlin. Lite känner jag historiens vingslag och det är nog författarens tanke. Lite nazister här, lite kommunister där dyker upp i Lichts minne när de tar sig plaster i staden. Språket är också bra och det är viktigt i alla typer av böcker. En av de bokbloggar jag läste om boken på hade den roligaste kommentaren och den håller jag med om. Vissa författare kan få gå en kurs med Engström för att lära sig svårare ord. Ja, lite sant är ju det. Dialogen i boken är också bra och det är lätt hänga med i vad som händer. Jag lyssnade på boken och det var lagom underhållning. Stefan Sauk läser bra och intensivt. Det är en bra tolkning av bokens fart.

söndag 23 juli 2017

En bokbloggares hemliga liv

1. Hur länge har du bloggat?
Faktiskt åtta år. Började den 22 juli 2009. Vad tiden går.

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Nja, kanske men jag tänker på denna sida som min lilla läsedagbok och den älskar jag.

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att jag kan skriva vad jag vill och att jag får tänka om böcker.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Vet inte. Kanske att det finns någon slags ångest över att inte orka läsa på många ställen jag läser. Det är nog svårare att inte influeras av andra bloggar än en tror.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Nej, försöker vara tydlig och varierad om det inte handlar om böcker.

6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Nja, några men snarare för att de är bra på att diskutera böcker.

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Här gästbloggas inte. Detta är mitt ställe.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Ja, en timma efter jobbet. Det är nedvarvning och då äter jag kanske eller dricker en god kopp te.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Jag tycker inte jag skriver recensioner så jag har inte svårt. Det är boktankar och inget annat.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Så skönt att inte vara ensam med sitt nörderi.

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Den som vill får gärna göra denna.

lördag 22 juli 2017

War for the Planet of the Apes

Lånad från reddit.com

Apornas planet kom på 1970-talet och räknas nog som en kultfilm i vissa kretsar. Den har fått två rebooter och den senaste som började med The Rise of the Planet of the Apes var den första filmen i den trilogi som denna nu avslutar. I den här versionen är vi inte flera tusen år i framtiden utan i en snar framtid. Här har apan Ceasar, efter utbrottet av the Simian flr som utrotade människan egentligen, blivit ledare för Kaliforniens smarta apor. Med apa menar de nog primater till skillnad från engelskans monkey som är lite mer nedsättande.I första filmen rymde de, i andra filmen försökte de leva i samexistens med de människor som bodde i närheten. Något som både apor och människor försökte hindra. I den tredje filmen krigar de mot människor. Det går både bra och dåligt. Helst vill de bort därifrån eftersom det finns så många barn och ingen känner sig säker.

Det senare stämmer och under en attack mot lägret dör Ceasars maka och äldste son. Detta gör honom förblindad av hat. Så iväg skickar han sin grupp. De ska till ett annat ställe där det inte finns några militärer. Själv ska han utkräva hämnd. Ensam är tanken men hans trognaste vänner och allierade följer trots allt med honom. Det slutar med att de hittar den grupp militärer som kallar sig AlfaOmega. Att hitta dem är inte helt okomplicerat.

Filmen är sådär. Vid något tillfälle kändes det som om jag tittade på Den stora flykten och Schindler's list. Alltså filmens scener kändes igen på något sätt och det var kanske inte rakt igenom bra. Det är ett okej avslut men att kalla det striden om apornas planet är lite att ta i. Snarare fånglägret om aporna. Det är också ganska slarvigt filmat här och där. En scen utspelar sig i regnet utomhus men en av huvudrollerna blir inte ens blöt. Alltså, står någon med paraply eller?

Den är mer värd att se på typ tv hemma i soffan än på bio. För hur bra hade de inte byggt upp filmen med referenser till originalet. Flickan Nova, eller Cornelius och till och med AlfaOmega hade kommit med på ett smart sätt. Ändå blir jag lite trött för det var segt och kändes som om de började filmen med något helt annat än vad som sedan hände.

fredag 21 juli 2017

Trogen intill döden av Jonas Moström



När Henrik Borg, en känd fotbollsspelare, hittas död med en vit ros färgad blå i sin hand tänker inte så många på det. Efter en vecka blir det två fall till. Fast på helt andra platser. Det är så GMP, där Nathalie Svensson jobbar som expert, kopplas in. De döda har inget gemensamt. Morden har skett lugnt och sansat. Det ser ut som självmord och alla i gruppen står som handfallna. Ingen koppling till varandra gör att de börjar tänka seriemördare. Gruppen splittras åt alla håll i Sverige och kommer närmare en lösning genom olika ledtrådar.

Nathalie Svensson är ingen polis utan psykiatriker och är med för att ge en sorts psykologisk bakgrund till brotten. Det har varit bättre i tidigare böcker. Här känns det som om alla är minst lika mycket insatta som hon. Här tycker jag nog att Moström missade lite. Svensson får mest vara sur och gå tråna efter Johan Axberg. Det är väl lite klyschigt. En annan sak jag inte får ihop är hur väl fungerande chefen för gruppen är trots att han käkar ångestmedicin som jag äter halstabletter. Det är många per dygn men alltid skarp i förhör och liknande. Lite dåsig huvudet brukar en ju bli, i alla fall de jag känner som äter den.

Jag gillar inte heller hur det är okej att Axberg beter sig. Om han nu ska vara så charmig, vill man verkligen ha en man som tycker att det är okej att vara otrogen? Naj, skulle jag personligen säga och jag tror att den delen av boken stör mig mest. Det har liksom inte något med något att göra. Egentligen. Don't shit where you eat, säger jag bara. Annars är historien om mördaren bra och jag gissar faktiskt rätt lite före poliserna men det är inte så svårt. En bladvändare och jag måste nog säga att den kräver att en läser de tidigare böckerna. Gissar på att det kommer en del fem snart.

torsdag 20 juli 2017

Mid-year book freak out-tag

Den här lilla tagen läste jag hos Anna på Fantastiska berättelser och hos Monika för några dagar sedan.

1. Bästa boken du har läst så långt under 2017?
Svårt men det får nog bli A Handmaid's Tale av Margaret Atwood. Jag har läst om den, jag vet, men den kröp in under skinnet på ett helt annat sätt den här gången.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2017?
Det får bli Kungadottern i sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Så bra svensk ungdomsbok.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Nej, det vet jag inte om jag har missat någon. Väntar snarare in böcker till hösten.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2017?
Ja, en av serierna jag älskar att läsa är Släkten från Historisk media. I höst kommer del 9 och den ser jag lite fram emot.

5. Största besvikelsen under 2017?
Ja, jag vet inte. Kanske avslutningen i Rick Yanceys serie. Kändes lite antiklimatiskt.

6. Största överraskningen?
Troligtvis att jag tycker att Thomas Engströms spionserie om Ludwig Licht är rätt spännande.

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Elisabeth Östnäs och återupptäckt Jenny Colgan.

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Nej, nog inte läst någon sådan bok.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Nej, men Christoffer Holsts Chavve i Mitt hjärta går på. Han är hur söt som helst. Så rar att jag bara vill att han ska lyckas med allt.

10. En bok som fick dig att gråta?
Fredrik Backmans Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. 

11. En bok som gjorde dig glad?
Ja, Mitt hjärta går på. Den var så rar.

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Jag har inte köpt böcker. Win! Alltså för full bokhylla!

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
Nej, jag vet inte. Kanske någon av de jag börjat med.

onsdag 19 juli 2017

Ringens gåta av Elisabet Nemert


Historisk media har publicerat åtta böcker hittills i serien Släkten som handlar om kvinnor i svensk historia. Vi började någonstans runt 800-talet och sedan fortsätter det och när vi nu börjar med Ringens gåta är vi på 1200-talet och det är bråk i Sverige. Kungamakten är eftertraktad och i den kampen finns Bjälboätten. Det är till den här ätten som Kristina Minnesköid och hennes barn, Helena och Ragnar, räknas. En dag när Kristina ska hem till sin mor på Bjälbo gård utsätts följet för ett överfall. Tanken är att brudröva Kristina och kanske barnen. Allt för att kunna utnyttja ättens ställning. Det går sådär och istället klarar sig mor och son. Även Helena klarar sig men hon hamnar så långt från familjen att hon inte hittar hem. Dessutom känner hon ett behov av att fly och det gör hon. När hon vaknar har hon förträngt allt kring överfallet. Helena kommer att växa upp på en gård utanför klostret i Julita och växer upp som pojke.

Helena är något så ovanligt som en kvinna som klarar av att gömma sig som man. Hon lär sig jaga, rida och får röra sig i männens värld på ett sätt som inte är givet andra kvinnor. Läsningen är god och jag tycker att Nemert skapar ett intressant porträtt av en kvinna som senare kommer att befinna sig i maktens centrum. Helena får vara släkt med Birger Jarl och kommer att bli central i skapandet av Stockholm. Som de känslomänniskor som alltid förekommer i böcker lever de alltid med sina känslor ungefär tre meter utanför sig själva och Helena är inget undantag. Det som förvånar mig är varför aldrig männen får denna beskrivning. Birger Jarl hade nog behövt bita ihop några gånger och likadant med andra män. 

Detta var del 6 i serien. I höst kommer del 9. Det finns lite kvar att läsa med andra ord. Eftersom jag gillar historiska romaner så är detta min melodi. Det är också kul med starka kvinnor och Ingrid Ylva, Birger Jarls mamma, har ju funnits och ledde Bjälboätten under många år.  

tisdag 18 juli 2017

Den lilla bokhandeln av Jenny Colgan

Från Adlibris


Ibland behöver jag läsa böcker som är så lättsmälta att det inte ger mer än avkoppling. Det är inget fel på det. Boken om Nina som förlorar jobbet och bestämmer sig för att investera i en gammal fraktbil för att kunna starta en ambulerande bokhandel är en sådan bok. Jag gillar Nina. Hon är en passionerad människa som älskar böcker. Det är inget fel på det men som en av hennes vänner säger: du gör annat nu. Du läser inte bara. För det är vad som händer. Nina flyttar till Skottland. Hennes företag går bra. Hon träffar en hemlighetsfull lokförare som kör över höglandet på nätterna och en arg bonde som blir hennes hyresvärd.

Vad som händer är inte så svårt att räkna ut men det är trevlig läsning och det skotska höglandet är ju knappast vanligt förekommande i böcker. Precis som du kan se om vissa romantiska filmer en sisådär hundra gånger, eller ja, Notting Hill är ju en sådan film, kan du alltid läsa en bok vars historia är den samma som du läst flera gånger. Same but a little diffrent. Jenny Colgan har i stort alltid skrivit böcker likt denna men hon varierar sig lite. Jag gissar att den brittiska versionen kräver sin läsare. Det är nog ganska mycket på dialekt. Jag började med ljudboken men detta är en bok jag läser fortare själv. Lyssna eller läs under slappa dagar. Det är den alldeles lagom för.