Jag har lite svårt för Moodysson. Det finns toppar och dalar. Detta är en topp som jag gillar. Det är en fin liten version av ett sjuttiotalskollektiv. Det är skådespelare i början av sin karriär och det finns en viss berättarglädje från Moodyssons sida.
Elisabeth har blivit slagen av sin man Rolf och flyr till sin bror Görans kollektiv. Barnen Eva och Stefan är inte lyckliga över detta. Livet i kollektivet är inte rosenrött och det finns många småkonflikter. De som känns mest seriösa är Signe och hennes familj. De andra är lite mer hobbyhippies. Eller vad man nu ska kalla dem.
Har du inte sett den är det nog dags nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar