Adam är nästan 30 år när hans pappa dör och han lämnas ensam i lägenheten. Ja, och? Ja, Adam har Aspergers syndrom och bara det att pappan dör är en stor grej för honom. Att det sedan flyttar in en söt tjej i huset och att han får sparken är inte mindre förvirrande.
Adam spelas av Hugh Dancy och jag måste säga att han gör det bra. Han påminner om alla de elever jag har haft. Det är också bra att den visar att personer med NT (normala) kan vara vänner med NPF. Det är väl inget fel i det. Jag gillar filmen och tycker att den borde ha fått mer utrymme. Men, man måste nog känna personer som Adam för att förstå filmen fullt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar