söndag 3 augusti 2014

Vänner



Visst, Vänner är kul. Eller, småroligt. Att se Jennifer Aniston flytta tillbaka sitt hår i tio år hade jag klarat mig utan. Hur kan man vara så besatt av hennes hår? Visst, det finns roliga passager men det är inte det roligaste programmet som någonsin sänts. Det tog aldrig slut. Nu gillar jag slutet eftersom jag är glad att Monica och Chandler fick varandra, Ross och Rachel känns liksom jaha.

Vad var då bra med denna serie? Jag gillar att alla fick ta plats. Alla var viktiga och hade sina stunder. Jag gillade också den ganska rappa dialogen och de knäppa karaktärerna.

Vad var då mindre bra? De hade utvecklade karaktärer men det var som om de ibland fick egenskaper som kom och gick. Det känns inte relevant eftersom serien ändå byggde på fortsättning och händelser som inte tog slut. Det är inte så att allt slutade att gälla från avsnitt till avsnitt. Det tror jag handlade om utfyllnad som ibland kändes konstigt. Däremot avsnitt som när Monica visar på sin allt annat än organiserade garderob eller när cheesecake ramlar på golvet är inte så stor skillnad från rollerna. Men när Rachel springer med Phoebe.

Ingen serie är bra i 10 år hela tiden. Det är bara ett faktum. Den hade mått bra av att sluta några år tidigare men pengar är viktigt. Kalla den komedi vet jag inte om jag tycker. Däremot ett schysst relationsdrama på 30 minuter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar