lördag 22 augusti 2015

Bärnstenskikaren av Philip Pullman


Det är dags att knyta ihop säcken. Will och Lyra är åtskilda men i samma värld. Mary Malone däremot lever bland mulefor och det är en värld som beskrivs nästan som en idyll. Will och Lyra återförenas och genom många turer får Lyra Will att följa med till de dödas värld. Samtidigt kämpar lord Asriel och mrs. Coulter mot Metatron, ängeln som tagit över himlen.

Lyra och Will tar sig igenom de dödas värld men deras deamoner måste vara kvar. Det kommer att påverka dem alla. Människor i alla världar kommer dit, även mulefor kommer dit. Människor är delade i tre kommer Lyra och Will på. Deras kroppar, deras deamoner och deras skuggor som vandrar i de dödas värld.

I alla fall så är boken lång. Väldigt lång. Jag förstår poängen men jösses vad mycket nytt som ska in. Allt har sin plats men det är lite långsamt berättat ibland och det drar liksom ut på tiden. Fast det är ett avslut. Jag måste säga att det finns mången religiös underton i denna trilogi. Det är något jag kan störa mig lite på under läsningen. Jag har inget problem med tankar om gud eller himlen men just det att boken symboliskt mördar gud känns lite konstigt. Det är som en vetenskaplig revolution men inte överallt.

Ja, det är en läsvärd serie. Jag insåg när jag läste att jag fascineras av den subtila skillnaden i manligt och kvinnligt berättande. När jag läser tilltalas jag av kvinnligt berättande. Vid film och tv är det manligt berättande som ger mig den största upplevelsen. Kanske är det mediet som påverkar. Det är också något som påverkar min läsupplevelse. Jag har aldrig tänkt på det tidigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar