Vi är tillbaka i Östersund. Liselottes och Marios företag går bra och deras äktenskap är bräckligt men de håller ihop. I ett infall så köper de ett hus på Frösön för att starta om. Dottern Sandra tycker det är bra även om hennes stora intresse är kompisarna och veganmat. Elias är mindre nöjd men kanske finns det lite bra i allt. Samtidigt springer mormor Anita omkring och går på italiensk kurs och säger inget till någon. Mest för att Georg är så spännande och Börje knappast är det. Håkan, lillebror, går runt och saknar ett samliv. Familjen fyller ett visst behov men inte alla. Linda och Anders har gått upp i att vara föräldrar men det är inte bara en dans på rosor.
Så, lagom lättsmält och lite charmigt. Om människor bara pratade med varandra skulle det vara trevligt och lättare. Det är alltid kul att läsa om karaktärer en gång till och se dem utvecklas. Jag gillar det vardagliga och jag gillar att det är lilla Östersund som får vara utgångspunkt. Det känns lite som Dillons böcker där vi är på samma ställe och allt återkommer i en eller annan form. I nästa bok vill jag se mer av några sidokaraktärer. Ibland kan det vara ett lyft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar