PC Jersild dör och vaknar i en himmel som är väldigt strikt inordnad. Det finns nivåer och man börjar ganska långt ned. Det är som ett hotell där de jobbar. Om man är upptagen i kanon är viktigt och att bli upplyft ännu högre, till storkanon är ofattbart. Jersild möter Göran Tunström som sköter baren, Sven Delblanc är hovmästare och Sonja Åkesson rullar marsipan. Själv avancerar han ganska fort och så småningom så jobbar han med Tunström.
Jag gillar novellen. Den handlar om döden men den handlar också om var någonstans som författare liksom hamnar. En liten fin pik om kanon. Hamsundelen får mig att skratta lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar