torsdag 19 oktober 2017

Hett i hyllan #114

Det är torsdag och hos Monika ställer hon som alltid en fråga om vi har någon bok som glömts bort i någon hylla?

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


För många år sedan på en flygplats i Paris köpte jag en bok. Den heter Talking to Addison och är skriven av Jenny Colgan. Av någon orsak tänkte jag läsa den på planet hem men det var kväll och jag hade ingen lampa över min plats. Jag kom hem och så här 16 år senare är den inte läst än. Den står där och är söt. 


Baksidestext:

Holly is a frustrated florist whose life doesn’t exactly seem to be coming up roses. Fleeing the houseshare from hell, she moves in with Josh, a sexually confused merchant banker; Kate, a high-flying legal eagle with talons to match, and the gorgeous Addison, who spends his days communicating only with his computer and those who worship at the altar of Captain Jean-Luc Picard. Holly’s desperate to have a one-to-one with Addison, but can she drag him away from his monstrously ugly, not to say jealous internet ‘girlfriend’ Claudia, or will they just continually get their wires crossed?

Den ska faktiskt läsas snart. Som sängbok kommer den att ta ett tag men så småningom.

onsdag 18 oktober 2017

Livet efter dig



Ojdå, jag tog visst bokframsidan när jag tänkte ta filmen. Fast de verkar vara samma. Många säger böckerna är riktigt bra men jag känner att jag nog inte tänker läsa Jojo Moyes. Inget ont om henne utan snarare att det blir så ibland.

Livet efter dig är baserad på boken med samma namn. Det handlar om Louisa "Lou" Clark som när hon får sparken från jobbet på en av stadens små caféer blir personlig assistent åt Will Traynor. Han är född i samma stad men med familjearvet i ryggen och han har levt livet. Numera är han paralyserad och kan inte röra sig alls. Han har en sjukskötare anställd men Lou ska vara hans, för att använda ett ord från artonhundratalet, companion och underhålla honom. Det är två helt skilda världar som möts.

Lou har inte gjort så mycket med sitt liv. Hon har bott hemma och jobbat samt hängt med sin pojkvän. Will däremot har varit världen runt och som den äventyrare han varit gjort en del farliga saker. Det Lou är, om än lite dum. så är det färgstark. Hon älskar färg och lyser på Wills värld i den bemärkelsen. Fast Will har bestämt sig för att dö och det kan inte Lou köpa. Hans sista halvår ska bli bra.

Jag har läst en del recensioner och jag blir lite trött på att filmen kritiseras. Visst det är lite förutsägbart ibland men det faktum att i en film som anses som feel good diskutera assisterat självmord är ganska så ovanligt. Jag kanske såg den med religionslärarens glasögon och tänkte, men vad bra, en film där jag kan prata etik om som inte bara är supertung. För den är också tung. Wills föräldrar mår inte bra i denna situation och hoppas väl innerst inne på en annan utgång.

Många ger Emilia Clarke lite på nöten för att hon spelar så dum men jag skulle säga naiv på ett snällt sätt. Lou har ju inget gjort med sitt liv och förstår ingenting. Jag känner lite igen mina elever i henne. De vars världsbild är liten för de inte tagit ett steg att göra annat. Sam Claflin passar som lite charmig men lite otrevlig snubbe. Det är inte svårt att förstå varför filmskaparna valt honom. De två har bra kemi och faktiskt köper jag filmen tack vare det. Jag skulle säga att det är en av de bättre filmatiseringarna av en bok i genren feel good/chick lit på flera år. Det är trevligt för det finns värre filmer än den här. Den var helt värd att se en helg när orken tryter lite.

tisdag 17 oktober 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: en hårresande utmaning

Det är tisdag och eftersom veckans tema på Kulturkollo är hår så handlar även veckans utmaning om hår. Det är var ingen överraskning. Utmaningen är som följer:

Håriga troll, pälsklädda varulvar och ja, de som helt saknar hår. På något sätt lyckas hår alltid provocera och väcka uppmärksamhet. Är det inte för mycket så är det för lite. Denna vecka handlar allt om hår på Kulturkollo och nu vill vi självklart även veta vad ni har för relationer till kroppens kanske märkligaste företeelse. Tillsammans med naglarna är det ju det enda på vår kropp som fortsätter växa hela livet. Om man inte tappar det förstås. Hår är en så stor del av vår identitet. Vi färgar, flätar, formar och använder peruk och tupé.

Hår förekommer också ofta i litteratur och filmer och nu vill vi helt enkelt veta vad ni tänker på när ni tänker hår? Är det Oksanens Norma, om flickan vars hår växer så snabbt att det blir Big business. Kanske tänker någon på varulvar? Eller musikalen Hair? Dela gärna med er av era tankar, här eller på instagram eller i egen blogg men länka gärna i kommentarerna nedan i så fall.

Hår är nog egentligen inget jag tänker på när jag läser böcker. Om de inte handlar om hår. Fast det tror jag inte de gör. Visst, det kommenteras om hår men inget jag kan komma på. Därför får jag köra på ett säkert kort och ta Trassel. Det är ju en variant av Rapunzel och där kan vi prata om hår. Sedan är den allt bra gullig som kompisens dotter säger. Gissar att hon vill ha håret.


måndag 16 oktober 2017

Looking for Andrew McCarthy av Jenny Colgan


Ja, äntligen! Jag har läst ut en gammal hyllvärmare. Den köptes i London för 18 år sedan. Jag glömde bort den för jag började studera pedagogiken och läste Harry Potter och sedan har den stått där. År efter år efter år liksom. Men nu jäklar är den utläst. Ja!

Jag tror det är Jenny Colgans debutroman och det känns att hon är äldre idag. Hon har ett annat fokus i sina böcker. I alla fall handlar detta om ett kompisgäng med Ellie, Hedgehog som hon också kallas, som härförare. De ska just fylla 30 och när Ellie gör det känner hon sig misslyckad. Hon har inte gjort något med sitt liv så därför får hon idén att åka till Hollywood för att fråga Andrew McCarthy om livet. För han var ju så bra i filmerna de växte upp med. Vi ska väl säga att alla inte blir helglada men slutligen åker Ellie, Julia och så småningom Arthur över Atlanten för att leta efter filmstjärnan som är lite anonym numera. Det visar sig vara svårt. De hittar en Andrew men det är inte han och Andrew 1 bor i New York. Så de ger sig ut på en roadtrip över hela kontinenten.

Den är ganska charmig och engelskan är lätt att hänga med i. Handlingen tillför inget nytt annat än att fangirling var inget ovanligt runt 2000 heller. Ellie är nog ganska osäker på sitt liv men alltså klyschan om att ha tråkiga hemförhållanden i böcker som denna känns faktiskt lite jobbigt numera. Det var trött redan då och är tröttare nu. Fast den är helskön och det tog visserligen tre månader att läsa den men jag är nöjd med att ha gjort det. Nu ska jag ta mig an nästa bok.

söndag 15 oktober 2017

Allt jag önskade av Lucy Dillon



Jag vet inte riktigt hur jag ska börja förklara den här boken. Den fick mig faktiskt att må dåligt ganska mycket och dessutom så blev jag arg. Det fanns så många klyschor som jag himlade lite med ögon åt då och då. Nej Lucy skärpning. Det här kändes inte riktigt som feel good. Jag läste någonstans att det kanske borde definierats som feel bad to feel good. Fast så kände inte jag. Jag kände att det hade varit uppfriskande med ett annat perspektiv.

När Caitlin och Patrick bestämmer sig för att separera blir det svårt för barnen att träffa sin far. Därför blir Evas hus, Patricks syster, den perfekta platsen. Eva är änka sedan några år och lever med sina två hundar. För henne är omställningen total men hon har inget problem med sina syskonbarn. Caitlin är däremot mer skeptisk för hon är ju supermamman som gör allt lite speciellt. Patrick vet jag inte riktigt vad han tycker. Sedan får vi följa familjen genom en ganska tung skilsmässa. Speciellt som att Nancy, den lilla fyraåriga tjejen, slutar prata. Hon säger ingenting om hon inte är hemma och knappt då heller.

Jag blir galen på Caitlin. Alltså hon känns inte vuxen sin uppgift och varför har hon inte tagit tag i sitt liv. Jobba på kafé men med en högskoleexamen. Det känns slappt och lite glidande. Jag blir också galen på Dillon som inte kan låta någon annan komma till tals. Boken hade mått bra av låta Patrick få vara en berättarröst. Nu är det två kvinnor som ser på en skilsmässa där en är en satellitdeltagare. Även om barnen är det som räddar boken och som får de vuxna att bete sig som vuxna så blir jag arg här med. Har de inga vänner? Alltså en tioåring som mest är med sin mamma och lillasyster. Det känns inte riktigt sunt. Nej, inte en av hennes bästa. Den kändes mer som något krystat och att någon vill lämna feel good-träsket. Det här är en ganska stor diss känner jag men en bok som framställs som feel good ska inte få en att bli arg. Det var för lite mys. Jag blev glad när kapitlen handlade om Eva som i alla fall försökte förbättra sig. Nästa bok kan bara bli bättre.

lördag 14 oktober 2017

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.

Q - Quagga. En bok som dog ut snabbt.
Quaggan dog ut under senare halvan av 1800-talet. Vilken bok känner du var hypad under en kort period, men sedan glömdes bort.

Jag skulle säga Martina Haags Det är något som inte stämmer. Troligtvis är det för att den inte var så smaskig som många trodde. Det var egentligen en helt vanlig Haag-bok men med mer smärta än tidigare. Den blev årets bok men den pratades inte så mycket om den.

fredag 13 oktober 2017

Helgfrågan vecka 41


Det är sen fredag kväll och just nu är min hjärna potatismos. Hos Mia är det helgfråga så innan jag lägger mig ska jag svara på frågorna. Läs mer här:

Jag har sett att några har skrivit att det kommit i en lässvacka, det har inte hänt mig än 😌(mitt problem är att dygnet skulle ha mer timmar)
Har du några tips på hur man gör för att ta sig ut svackan?

Bonusfråga: Höst, Vinter, Vår eller Sommar?


Jag var i lässvacka för många år sedan numera händer det inte så ofta. Då är det mer att jag inte kan välja vilken bok. Då började jag lyssna på deckare som ljudbok. Det fungerade för mig eftersom en del deckare kan du lyssna på och kanske missa lite och ändå hänga med. Så småningom ville jag lyssna på annat och det fick igång mig. Jag läser lika fort nu som jag gjorde i tonåren och jag lyssnar också på böcker. Framförallt böcker på engelska numera för att få med mig språket.

Jag gillar våren. Den är uppiggande och jag fyller år. Det är en av anledningarna :).

torsdag 12 oktober 2017

Olikhetsutmaningen: studentliv och arbetsliv


Det är torsdag och jag har varit på gymnasiemässan hela dagen. 10 timmar har jag pratat om min gymnasieskola. Det är nästan så att huvudet håller på att falla av. Eftersom det är torsdag är det också olikhetsutmaningen hos enligt O och den är som följer:

Nu är jag väl medveten om att dagens ordpar inte nödvändigtvis står i motsats till varandra, men eftersom jag tillbringar dagen på gymnasiemässan där unga ska välja vad de ska studera för att sedan kunna få ett jobb de trivs med kör jag ändå på orden studentliv och arbetsliv. Berätta om kulturella verk som på något sätt anknyter till dessa.

Studentliv förekommer i böcker jag läser men kanske inte så ofta. Jag gillar faktiskt skildringen i Harry Potter-böckerna för de studerar en del. Deras lektioner i vilken magisk del det än nu må vara. Att Hermoine är den bättre studenten är uppenbart men när Harry visar sig vara en fena på trolldrycker blir hon sur. Det är ju en internatskola och de lever nära sina lärare både i klassrum och som kontrollanter. Ibland är det av både ondo och godo.

Jag såg 13 reasons why på Netflix för ett tag sedan och kan bli arg hur lite unga pratar med vuxna överhuvudtaget. Serien bygger på boken med samma namn och handlar om en flicka som tar livet av sig och vad som händer sedan. Lärare och annan skolpersonal framställs som riktiga svin emellanåt och lite nyans vore trevligt.

En bok där bra lärare faktiskt lyfts fram lite i bakgrunden är Jan Svensson av Johanna Lindbäck. Han går på mellanstadiet men ser skillnad på sina lärare. Den ena snäll och lite flamsig, den andra snäll men också strukturerad. Allt genom Jans ögon och det är bra. Egentligen skulle det behövas skrivas mer böcker för vuxna om lärare. Det känns ibland som om den gängse bilden av oss är allt annat än smickrande.

Jag funderade rätt länge över arbetsliv och kom fram till att det får bli arbetsliv över många hundra år. Vibeke Olssons serie om Bricken återkommer jag ofta till men den visar på kvinnans slit framförallt. Männens arbete pratades det om men just den här stressen som sågverksfruarna lever med känns så modern trots att den är nästan 150 år mellan bokens nu och vårt nu.

En serie som handlar om slit och släp är Downton Abbey. Visst det handlar om rika människor men tjänarna som får arbeta hela tiden och knappt ha ledigt är en del i de orättvisor vi ändå arbetat oss bort ifrån. Jag kan känna att deras stress har kokat ned till dagens medelklass. Allt ska hinnas med och huset ska vara skinande fint. Bara för att det ska vara så.

Arbetsliv kan vara så mycket och filmen North Country handlar om en ung kvinna som tar jobb i en järngruva efter sin skilsmässa. Hon behöver pengarna och eftersom gruvan mest har manliga arbetare så utsätts hon för sexuella trakasserier. Efter mycket om och men anmäler hon männen och gruvbolaget. Något som inte ses med allt för blida ögon av samhället i stort. Att bli utsatt på sin arbetsplats blir allt vanligare. Det är hemskt att det ska vara så och vi behöver bry oss mer om varandra och inte mindre.


Hett i hyllan #113

 Varje torsdag frågar Monika om lite böcker som kanske bott för länge i vår hylla eller som en bara vill lyfta fram för att de kanske är bra men ingen minns dem längre:


Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jo då, jag har köpt Ken Folletts hela serie om första världskriget. Fast jag har inte läst dem än. Det blir väl någon dag. Tänker jag alltid fast det borde jag göra. Jag gillar böcker med historisk bakgrund och första världskriget är verkligen något jag vill läsa. Ta mig i kragen snart. 


Baksidestext:

Giganternas fall är en ny magnifik historisk berättelse av Ken Follett. En skildring av fem olika familjer – från USA, Tyskland, Ryssland, England och Wales – och hur deras dramatiska livsöden länkas samman under det tidiga 1900-talets omvälvande händelser: första världskriget, ryska revolutionen, kampen för kvinnlig rösträtt… Handlingen rör sig från Washington till Sankt Petersburg, från kolgruvornas mörker och faror till palatsens glittrande ljuskronor, från diplomatins korridorer till de makthavandes sängkammare. 

Som alltid hos Ken Follett förenas spänning, romantik och historisk autencitet i denna tätt sammanvävda historia om makt och vanmakt. 

Giganternas fall är första delen i en trilogi och ges ut samtidigt i ett tiotal länder. I de följande två böckerna kommer vi att få följa de fem familjernas fortsatta öden under 1900-talets konflikter och kriser.

onsdag 11 oktober 2017

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson


John dumpar Olivia och hon vet inte vad hon ska göra. De hade ju enligt Olivia det perfekta förhållandet och nu är han inte intresserad längre. Först gör Olivia som alla dumpade gör. Hon sörjer sitt förhållande genom att äta, sova, och drömma om det perfekta förhållandet. Kompisarna Emma och Tor försöker hjälpa henne och det går ganska bra. Emma kläcker idén att vinna tillbaka John och först tycker Olivia att det är en bra tanke.

Men Olivia lämnar den bild John och andra har haft av henne. Hon hånglar upp killar på löpande band. Först är det Danijel och sedan Kalle. Beroende lite av dras Olivia till båda. Hemma är det lite rörigt. Pappan är lätt deprimerad, mamman trött och lillebror har blivit stor. Samtidigt börjar Olivia festa allt mer.

Jag har svårt för den här boken. Kanske för att jag inte riktigt kan känna något för Olivia. Jag blir lite arg då och då. Mest för att hon inte tar hand om sig själv. Hon dricker mycket och hon förnekar sig själv både i förhållandet med John och sedan. Så, hur ska jag förklara min känsla. Det är en bra ungdomsbok. Den tar upp problem som ungdomar har med förhållanden, rykten, sex och vänskap. Jag känner bara inte för boken som sådan. Det tog mig två veckor att läsa ut den och den är knappast svårläst. Så kan det vara ibland.

tisdag 10 oktober 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: rymden

Denna vecka har Kulturkollo ett rymdtema. Jag måste säga att det är trevligt. I alla fall är veckans utmaning som följer:

Veckans tema, Rymden, har både lockat och skrämt i alla tider. Vi skriver i ämnet hela veckan men jag vill gärna veta mer om era rymderfarenheter. Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik. Kanske bryr du dig inte det minsta lilla om det som finns eller inte finns där ute. Berätta!

Åh, vad svårt. Det finns något med rymden som tilltalar mig på en ganska hög nivå. Jag kan nörda ganska mycket.

Jag har faktiskt inte läst så många böcker som en kan tro men jag har sett mycket film och vi börjar väl i grunden. Jag tycker att filmer som handlar om det amerikanska rymdprogrammet alltid är bra. Eller jag fascineras av dem för att det ofta har hänt. En av de filmer som jag tycker om är The right stuff som handlar om de allra första astronauterna. Scenen där de lyckas åka upp längst ut i atmosfären med ett vanligt plan för att sedan störta ned. Den säger allt om deras passion.

Tanken på att kolonisera rymden och faktiskt träffa andra kulturer är något som många tänker och Gene Roddenberry skapade Star Trek med detta i tanken. Jag har sett allt som går att se och någonstans är det en spännande tanke att vi tar oss ut i rymden och skapar allianser. Någon beskrev Star Trek som en bild av kalla kriget där rymdskeppet påminner om en ubåt som den ensamma krigaren. Det känns som en ganska sann beskrivning. Sedan tycker jag och min syster bäst om Star Trek: TNG. Det bara är så.

Sedan får väl Star Wars stå för rymdfantasy där de faktiskt slåss med svärd i en värld där laserpistoler finns. Lite charmigt är det och jag ska säga att jag ser framemot den film som kommer nu i december.

Det finns skräck i rymden och Alien är fortfarande drottning på den biten. Ripley är den hårdaste bruden som slagits mot rymdmonster, eller alla monster någonsin. Där stannar vi. Rymden är stor, precis som filmgenren.

måndag 9 oktober 2017

Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland


Jag satt nästan 15 timmar i bil för ett tag sedan och vi bestämde oss för att lyssna på en ljudbok. Valet hamnade på Annette Haalands bok om frikyrkopastor Viveka som bor i Gamla Enskede. Där har hon en församling som är rätt stor men problemet är att den också är rätt ålderstigen. Problemet för tanterna är att Viveka vill införa nyheter i kyrkkaffet. Färre kakor och istället låta alla äta frukt. Det går bara inte för sig. I tantgruppen är det lite kamp om vilken kaka som är bäst och om Henry, en äldre man som tydligen är mycket tilldragande. Annars är det Åke som tjatar om kyrktaket. Abbe i den lokala bokhandeln som Viveka finner rätt intressant. Hemma är det make och barn som tar tid.

Så dör en av tanterna och det visar sig vara mord. Efter det radas dödsfallen på rad och Viveka känner sig hotad. Familjen åker på semester men hon stannar kvar. Det visar sig vara på gott och ont.

Åh, jag vet inte. Jag hade svårt för boken. Viveka är en sådan komplex figur på ett sätt som inte gör att jag blir intresserad. Vem som är mördaren fladdrar förbi och löser sig lätt. Jag kan nog säga att jag inte tänker läsa mer. Mitt sällskap kände samma sak. Det blir rörigt och mest verkar förvecklingarna bero på att ingen pratar med varandra och Vivekas fördomar. Jag tittade runt lite och jag är inte ensam om känslan. Det är både tummar upp och ned om denna bok. Det beror nog på vem du är som läsare skulle jag tro.

söndag 8 oktober 2017

P - Papegoja. En bok du känner härmade en annan.

P - Papegoja. En bok du känner härmade en annan.
Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.

Det var faktiskt lite svårt men ibland känner jag att de flesta feel good-romaner upprepar sig något. Det är som att läsa samma bok fast med andra karaktärer och kanske på en annan plats.

lördag 7 oktober 2017

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Källa: www.norstedts.se


Som alltid kommer Lisbeth Salanders bakgrund att vara i fokus. Det är så upprinnelsen i denna bok är Holger Palmgren, gammal och sjuk, har besökt Lisbeth på Flodberga säkerhetsanstalt för att prata om något från hennes barndom. Den där tänkta adoptionen som aldrig blev av. Salander är ju av resandefolket och dessutom otroligt intelligent. Det visar sig att Holgers dokument har något med den kände finansanalytikern Leo Mannheimer att göra. Salander tar kontakt med Blomqvist och han börjar nysta. 

Inne på Flodberga så utsätts en ung tjej, Fariza Kassi, för mycket våld av Benito, den kriminella ledaren som hotar alla. En dag får Salander nog och nu får hon lämna fängelset för att ingen vill ha henne där. Inte när Benito har fått stryk. Även Farizas historia når Blomqvist och Millennium, som börjar nysta här med. 

Dessa historier löper parallellt och där Leos historia mer hamnar i Blomqvists knä är det Salander som får ta hand om Farizas öde. 

Det är en bra bok och jag tänker att den hamnar på ett godkänt betyg. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att det var lättare när allt hängde ihop. Nu är det två parallellspår vars ända koppling är de människor som engagerar sig i dem. Jag tänker under läsningen att det hade varit kul att se hur Larsson själv tänkt sig sina karaktärers utveckling. Ibland känns det som om Salander blir mer isolerad i de två sista böckerna. Ja, så kan det vara men ändå. Någon gång måste en ge efter lite. Känns som om det aldrig sker. Jag tror detta är slutet men det har jag sagt förr. Vi får se.

fredag 6 oktober 2017

Helgfrågan vecka 40


Det är fredag och sista arbetsdagen för denna vecka. Jag tänkte gå ut hårt med att svara på Mias helgfråga. Den handlar om Nobelpriset i litteratur.

Klockan 13.00 idag fick vi veta att Kazuo Ishiguro fått Nobelpriset i litteratur 2017.

Vad tycker ni om valet av Nobelpristagare 2017?
Kan ni tänka er att läsa något av denna författare?
Var det någon annan du hellre sett fått priset?

Jag tänker att det är helt okej. En författare som är mer tillgänglig och dessutom lite kommersiell. Jag har bara sett filmer baserade på hans böcker och ska jag vara ärligt tror jag inte att jag kommer att läsa något. Det lockar mig inte överhuvudtaget.

Ja, snälla Akademin, välj en kvinna som är ung och har många böcker kvar i sin skrivarsjäl. Bara för att chocka på riktigt. Fast vem det skulle vara vet jag inte. Bara att det kan vara uppfriskande med någon som ingen tippat.

torsdag 5 oktober 2017

Olikhetsutmaningen kanon eller kalkon

Idag har Nobelpriset delats ut och faktiskt känner jag mig rätt okej med valet. Det är vad det är och jag får väl vänta till nästa år. Kanske någon gång väljer de en ung kvinna som har böcker kvar att skriva. Någon gång, men inte idag. Istället tar jag mig an veckans olikhetsutmaning. Mer kan du läsa här men det här är tanken med dagens svar:


Idag blir det en utmaning som går att koppla till något kulturellt pris, som Nobelpriset, eller till något helt annat. Uppgiften är att presentera verk som ni tycker är kanon och sådant ni skulle benämna kalkon.





För mig blir kanon Selma Lagerlöf. Hon var farmors favoritförfattare och det har smittat av sig på mig tänker jag. Det finns många bra böcker men hennes korta noveller är väldigt fina. Jag kom mig själv med att inte ha läst den Löwensköldska ringen. Det får jag väl ta tag i någon gång. När jag fann Betlehems barn för några år sedan som e-bok blev jag glad. Jag har den som bok men väldigt skör.

Kalkovalet var mycket svårare men landade till sist på Winston Churchill. Det känns som om han fick priset för lång och trogen tjänst för världen och inte litteraturen. Trots allt är det självbiografier och memoarer som han skrev. Känns lite sådär för mig.

Hett i hyllan #112

Varje torsdag uppmanar Monika oss att titta i bokhyllan för att se om vi har några skulder där. Böcker som stått så länge att dammet har namn och sina egna dammråttor.

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?


Erkännas ska att jag inte ens mindes att jag hade köpt den här. Det har jag inte heller. Jag har ärvt den från min syster men likväl är den inte läst. Någon gång ska jag ta mig an den men eftersom den är en tjock pocketbok kommer jag nog att dra mig. Eller läsa långsamt. Kanske läge att lägga den bredvid sängen och låta den ta sin tid.

Om boken:

När Archie Jones försöker ta sitt liv i sin Cavalier Musketeer nyårsmorgonen 1975 men förhindras av en slaktare (som ogillar att sådana saker utspelar sig framför hans affär när han väntar en morgontidig leverans) så förändras Archies liv för all framtid. Han kliver ur sin bil och vandrar förvirrad och tyngd av sitt nyligen kraschade äktenskap in på en efterfest där han möter den svindlande vackra jamaicanskan Clara Bowden.
Hon är 19, han är 47. Hon är en bra bit längre än honom och saknar sina framtänder efter en motorcykelolycka. Hon är övergiven och ett f d Jehovas vittne men all tro på en frälsare har inte hunnit förångats.

Kanske är det därför inte så oförklarligt att Clara Bowden i Archie Jones såg något mer än bara en ganska kort, ganska lönnfet medelålders vit man i en illa sydd kostym. Clara såg Archie med förlustens grågröna ögon; hennes värld hade just försvunnit, den tro hon levt med hade dragit sig tillbaka som ett tidvatten, och Archie hade av en ren slump blivit den som man skämtade om: den siste mannen på jorden.
Sex veckor senare är de gifta.

Så inleds Zadie Smiths debutroman Vita tänder som blev enormt omtalad när den kom ut år 2001. Vita tänder utspelar sig framför allt i norra London. Här möts medlemmar av familjerna Jones, Iqbal och Chalfens, och trots alla olikheter - hudfärg, religion, bakgrund - vävs dessa egenartade människors liv samman och bildar en varken smärtfri eller förutsägbar berättelse. En mäktig och sprakande historia som är oavbrutet underhållande. 


Berättelsens ram är vänskapen mellan två omaka män, Archie Jones och Samad Iqbal, som träffas under andra världskriget och blir varandras grannar och följeslagare, mycket tack vare sina färgstarka fruar och barn. Historien spänner över ett halvt sekel, över stora som små ämnen, och bildar en bitsk, sprakande och oavbrutet underhållande upplevelse.

onsdag 4 oktober 2017

Kvinnan på tåget



Jag har inte läst boken till denna film och jag tror att det är en stor fördel. Det är inte så att jag känner mig intresserad av att läsa den heller efteråt men det förklarar jag senare. Detta är filmen om en kvinna som är tragiskt skör och som försöker skapa logik i en händelse hon tror hon är delaktig i.

Rachel åker pendeltåg varje dag. När hon sitter där åker hon förbi det hus som hon och hennes man en gång delade men där han nu bor med sin dotter och nya fru. Rachel dricker en hel del och glömmer vad hon gör. Den dagen hon ser en kvinna kyssa en man som Rachel vet inte är hennes äkta make blir det problem. Hon försöker konfrontera kvinnan på kvällen men Rachel är full och Megan, som kvinnan heter, vill inte veta av henne.

När Rachel nästa dag vaknar är hon bakfull, och blodig. Hon minns ingenting och när hon får se att Megan är försvunnen blir hon rädd. Rachel har en historia av inte minnas vad hon gör och dessutom vara aggressiv när hon är full. Så hon tar kontakt med Scott, Megans man, och utger sig för att vara en vän. Sedan börjar en uppnystning som tar Rachel mot ett mål hon nog inte trodde den morgonen hon såg Megan kyssa en annan man.

Jag tycker att filmen är bra men jag mår lite illa av kvinnosynen. De flesta män är lite sviniga och Megan framställs som en ganska stor slampa. Någonstans känns det sunkigt eftersom filmen är ny och nog hade författaren kunnat komma på något annat. Det är den känslan jag har med mig när jag ser filmen. Jag blir ledsen för Rachels skull men även för Anna som också blir utsatt. Megan blir inte utsatt men utsätter sig. Är filmen sevärd? Ja, det är den. En bra dramathriller som är lite klurig men som också är underhållande.

tisdag 3 oktober 2017

Kulturkollos tisdagutmaning: Tänk snabbt!

Det handlar om svart och vitt på Kulturkollo denna vecka och utmaningen handlar alltså om det.

Vi har en svartvit vecka på Kulturkollo, och jag skrev igår om att ett tema som heter black & white ju kan innehålla hur mycket som helst, och få tankarna att gå iväg åt väldigt många olika håll. Därför tänkte jag nu bevisa det genom att utmana er att:

Skriva vad det är ni allra först associerar till när ni hör motsatsparet svart & vitt eller black & white. Tänk snabbt! Skriv! 

Det första jag tänker på är schackrutor. I alla former och även ätbara. Den där underbara lilla kakan som går att smaksätta. Sist bakade jag den med citron och lakritssmak. Det var väldigt gott.

Men schackrutor i alla fall. Svart och vitt som möts och gör upp om världen. Någonstans är det också bilden av kalla kriget. En schackmatch där den ena sidan är vit och den andra svart. En match där det gäller att klura ut vad som händer tre eller fyra drag framåt. Det är väl också ganska symboliskt att de två bästa schackspelarna i världen, Bobby Fischer och Boris Spasskij, gjorde upp i en match 1972 i Island, kom från USA och Sovjet.

Schack får mig också tänka på det golv som fanns i farmors sommarstuga. En svartvitt golv som låg i köket och där vi hoppade bara på de vita eller de svarta rutorna. Inte nudda något annat.


måndag 2 oktober 2017

Love & Friendship


Det är något speciellt med en roman av Jane Austen. Jag försökte hitta den här men det gick inte. I alla fall finns den som film och den kom 2016.

Lady Susan är en kvinna med ett rykte. Kvinnor ogillar henne, för hon är allt bra flörtig, och männen älskar henne, för hon är allt bra flörtig. Hon har inga pengar och utnyttjar sin charm och lite påstridiga sätt. Hon försöker gifta bort sin dotter, Fredrika, till sir Martin, en mycket rik men otroligt dum man. Det fungerar så där.

Det är när hon får bo hos sin svåger, Charles, och dennes fru, Catherine, som saker börjar gå lite åt pipan. På besök är även Catherines yngre bror, Reginald, som fattar tycke för Lady Susan. Det går inte hem hos hans familj. Så kommer Fredrika också dit och hon fascineras av den unge Reginald som dessvärre bara ser Susans underbarhet.

Den här filmen är Kate Beckinsales. Hon lyfter Lady Susan och gör det bra. En smart kvinna som utnyttjar allt hon har. De andra är också bra i sina roller men eftersom Susan har mest smarta och lite vassa repliker så är det underbart att höra. Det är definitivt en annan typ av Austen men hon var yngre och ändå ganska skarp i sin ton. Susan påminner mig lite om Emma men kanske på ett slugare sätt. En film som är sevärd och väldigt brittisk.

söndag 1 oktober 2017

Öster om avgrunden av Thomas Engström



Det är 2016 och sommar i Georgien. Det är varmt och Ludvig Licht arbetar här numera åt EXPLCO på plats. Tbilisi är en stad med önskan om att få dit turister och att vara ett nav i det moderna Georgien. Det lyckas så där. När Pauline Hollister tar kontakt med Licht och dennes närmaste chef visar det sig att hon vill ha skydd men också förvarna om en händelse som kan få katastrofala effekter på världsläget.

Hollister försvinner dock efter ett kryptiskt sms. Det är på arabiska och hennes plan sprängs i bitar. Licht får nu uppdrag att ta reda på vad som hänt. Samtidigt kommer hans son Walter till Tbilsi. Walter vill skriva en bok om sin far. Det är knappast något Licht drömmer om. Det visar sig vara en komplex härva att reda ut och ryssar, tyskar och några andra har sina fingrar med i detta spel.

Det är tack och hej till Ludvig i denna bok. Efter denna blir det ingen mer. Någonstans känns det som Engström har en känsla för världsläget för när jag läser tänker jag att det skulle kunna ha hänt utan att någon visste om det. Kärnvapen är alltid otäcka att tänka på, oavsett vem som har dem.

Det är välskrivet och smart som alltid. Kanske är det så att Licht leverne kommit i fatt honom här. Han mår inte bra för ovanlighetens skull. GT är med en liten stund men det är inte mycket och de får inte prata med varandra. Stefan Sauk läser boken med inlevelse och jag lyssnar alldeles för fort för jag inser att det blir inget mer om en lojal men gnällig tysk.


lördag 30 september 2017

Trust



När du börjar high school i USA blir du lite extra cool. Så händer även Annie men hon inser att de flesta är bara intresserade av henne på grund av hennes äldre bror. Därför börjar hon chatta på en volleyboll-site. Hon älskar att spela och är duktig. Där träffar hon Charlie som är en kille något år äldre än hon. De chattar ofta men så börjar det. Charlie är lite äldre, och lite äldre och ännu lite äldre. Till slut vill han att de ska träffas och det gör de. En man som är typ i hennes föräldrars ålder möter henne, tar med henne och utnyttjar henne.

Att läsa om grooming var nog det mest avskyvärda jag gjort. Det var för några år sedan som jag läste en kurs om just detta och män som sitter och låtsas att de är yngre och ibland flickor för att få tag på unga människor är rent utsagt äckligt. Det är vad som händer Annie och hon försvarar Charlie i alla lägen. Det nästan tar kol på hennes föräldrar och jag förstår dem. Grooming är nästintill hjärntvätt.

Annie spelas av Liana Liberato och hon gör det bra. De mer etablerade skådespelarna gör en solid insats. David Schwimmer regisserade denna och jag är imponerad. Den är lågmäld men känns in i själen. Detta händer varje dag och scenen när Annie förstår Charlies svek är stark. Dessvärre är det få som sett den och det är synd för den är inte dålig. Den är bara dåligt marknadsförd.

fredag 29 september 2017

Helgfrågan v.39


Det är fredag morgon och jag har en ganska lugn dag idag. Från Mia kommer veckans helgfråga som är två och denna vecka är Bokmässan i fokus. Inte så konstigt egentligen. De är som följer:

Vad tycker du? Vad tycker du Bokmässan ska göra för att öka intresset för oss bokbloggare?

Bonusfråga: Om jag bara ska köpa 1 bok från bokmässan vilken skulle det vara?

Jag vet inte riktigt. Kanske är jag, som typ aldrig besöker Bokmässan, inte rätt person och svara på den. Jag tror att Instagram har en stor del i det. Många bokbloggare verkar finnas på båda ställena. Det tror jag gör att arrangörerna tänker det går att nå fler. Då kanske bokbloggarna får stå tillbaka lite. Jag som liksom bloggar lite i skymundan märks ändå inte. Som sagt, fel person.

En bok. Ja, vad svårt. Jag hade ju köpt den tredje delen i Justin Cronins serie Passagetrilogin. Den heter Spegelstaden. Fast då ska du helst ha läst ett och två. En värld där människan jagas av supervampyrer. De är inga gulliga söta vampyrer utan äter människor på löpande band.

Annars kommer Mikael Niemi med Koka björn. Hans berättelser kan vara superbra och helkassa. Hur vet en aldrig förrän efteråt.

torsdag 28 september 2017

Olikhetsutmaningen: demokrati och diktatur

Det är torsdag och medan många är på Bokmässan sitter jag hemma och vårdar en begynnande förkylning. Det får bli en mängd te även om en stor whisky hade fungerat fint också just nu. Hos enligt O blev trots mässa en utmaning denna torsdag. Den är som följer:


Sverige är en demokrati och vi har rätt att uttrycka våra åsikter offentligt. Det betyder att alla också har rätt att demonstrera och i helgen blir det demonstration i Göteborg. NMR:s tillstånd att demonstrera är kanske inte självklart, men jag vill inte förbjuda dem att göra det. Däremot är jag glad över att deras väg begränsats något. Helst hade jag velat se dem anvisas en plats långt från centrum. Oavsett så håller jag mig inne på Bokmässan på lördag.
Just nu är jag också inne på Bokmässan och inspirerad av innehållet i år har jag valt orden demokrati och diktatur som veckans ordnar. 

Visserligen är det Bokmässa i landet och jag borde svara med en bok men jag tänker på filmen Last king of Scotland. Den berättar om Idi Amin, även om mycket är fiktivt, och hans regim i Uganda. Även vita, européer kände att det inte var tryggt. Idi Amin var diktator och blev stöd av bland andra
Muammar al-Gaddafi. Filmen handlar ganska mycket om hans privata liv också. Han hade mer än en fru och behandlade inte alla bra.

Per Nilssons Svenne handlar om en ung kille som blir medlem i ett högerorienterat parti och trots sin ringa ålder får han en framträdande roll. Det är otäck historia där det ändå inte är svårt att förstå varför det blev som det blev. Demokratin ifrågasätts som den alltid gör. På högerflanken ifrågasätts alltid demokratin. Fast utan demokrati skulle inte dessa människor få tycka något. Det är komplext men vi gör våra val. Hellre att alla får göra sin röst hörd än att bara några får höras. Däremot behöver vi bli bättre på att göra rätt. Kommentera och bemöta är min vardag och jag önskar att vuxna tar sitt ansvar. Vissa partier är inte bra för framtiden och den senaste veckans nyhetsflöde säger väl en del om kvinnosynen.


Hett i hyllan #111


Det är torsdag och som sig bör kommer en fråga från Monika:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?



Jag har haft denna i bokhyllan i nästan sju år. Någon gång tänker jag och eftersom det är en historisk deckare så blir jag mest trött på mig själv. För jag gillar historiska böcker och varför inte testa en tänker jag. Fast problemet är som alltid, nya böcker. Baksidestext enligt nedan:

John Holdsworth lever ett gott liv i 1780-talets London. Han är lyckligt gift, har en liten son och trivs med sitt arbete som mångsysslare inom bokbranschen. Så en dag förändras allt, utan förvarning drabbas han plötsligt av en serie tragedier. Det hela börjar med att hans son och hustru drunknar i Themsen och slutar med att hans företag går omkull.

John är nu helt ruinerad, han har inte ens en egen bostad längre. När han kontaktas av en rik änka som ber om hans hjälp tvekar han inte. Arvodet är generöst, och han har inget mer att förlora.

Uppdraget innebär att John ska bege sig till Cambridge, där änkans son Frank studerar. Änkan har fått veta att Frank inte alls är sig lik längre, han sägs ha blivit mentalt instabil och är under läkarvård. Men det är något som inte stämmer. Vad är det egentligen som har hänt Frank?

Då John besöker Franks college förs han i en sluten värld präglad av urgamla traditioner, men också av farliga intriger, oskrivna regler och pennalism. En värld där alla vet vikten av att bevara en hemlighet, och där ett brutalt brott lätt skulle kunna döljas ...

Intensivt spännande handling, en rad färgstarka karaktärer och gammal brittisk collegemiljö – flerfaldigt prisbelönte Andrew Taylor bjuder på ännu en gastkramande läsupplevelse.

onsdag 27 september 2017

A History of Violence



I en liten stad i Indiana går två män in i ett café. Deras plan är att råna caféet men sedan visar det sig att ägaren Tom Stall sätter stopp för dem och räddar alla. Det visar sig att nyheter och media och alla vill hylla honom. Något Tom inte vill. Så kommer några män i kostym till staden. De säger sig vara vänner till en Joey Cusack och de är övertygade om att Tom är denna Joey. Det förnekar han men de fortsätter att följa efter och trakassera Tom och dennes familj.

Så, vid ett tillfälle händer något som gör att alla ifrågasätter det liv de hittills levt och Tom inser att det är dags att göra slut på ett annat.

Det är en film som är otroligt våldsam i sin enkelhet. Här är det inga maffiga scener där det sprängs eller liknande. Det är ett nära våld. Jag slås av att Cronenberg gillar våld men även rätt så mycket sex. Det är liksom i dessa scener som filmen tänder till. Annars är det ganska blekt emellanåt. Det händer inte så mycket. Filmen är helt okej att se men den lämnar mig ganska meh. Visst våld är hemskt men det känns som om våldet i detta fall befinner sig i en krets av kriminella som ändå valt det. Då känns det mer rätt. Skådespelarna gör det bra men inte heller deras insats lämnar mig med mer än meh. En okej film med andra ord.

tisdag 26 september 2017

Hur läser du?

1. Hur många böcker läser du vanligtvis samtidigt?
Tja, allt från två till fem. Just nu läser jag nog kanske fyra. Mest för att byta av efter ork och humör.

2. Om du läser mer än en bok, hur bestämmer du när du ska byta mellan böckerna (läser du ett speciellt antal sidor i en innan du byter till den andra?)?
Jag läser i ett flow och när jag inte orkar mer, för det händer, så byter jag nästa gång.

3. Byter du någonsin bokmärke när du är en bit in i en bok?
Ibland.

4. Var förvarar du boken du läser just nu?
Läser just nu tre böcker digitalt. En i örat, och två som e-böcker. De ligger lite här och där. Den fysiska boken finns just nu bredvid sängen.

5. Vilket tid under dygnet spenderar du mest tid med att läsa?
Tidig kväll och till och från jobbet just nu.

6. Hur länge läser du vanligtvis i ett svep?
Kan bli en timma men en halvtimma om jag har annat att göra.

7. Läser du inbundna böcker med ”dust jacket” på?
Nej, de får ligga och hålla sig fräscha tills jag läst klart.

8. Hur läser du vanligtvis? Sitter, ligger, osv?
Ljudböcker läser jag nog mycket gående eller görandes andra aktiviteter. Annars sitter jag eller ligger. Beror på var jag läser tror jag.

9. Tar du med dig boken du läser överallt?
Jo, de flesta ställen faktiskt. Speciellt ljudböcker.

10. Hur ofta uppdaterar du dina framsteg i boken du läser på Goodreads?
När jag minns att jag ska göra det :).

måndag 25 september 2017

Tag: Har du läst....

Den här har nog legat och gömt sig i utkastfunktionen i två år. Kanske dags att köra igenom den.


Har du läst....

....en bok med snö på omslaget?
Jadå, en Lucy Dillon som heter Och så levde de lyckliga. Där går en kvinna och en hund i snö.

....en bok som handlar om krig?
Den senaste jag kommer på är Boktjuven av Markus Zusak.

....en bok som är skriven av en finsk författare?
Tove Jansson, det räcker så.

....en bok som är över 800 sidor?
Jadå, Harry Potter-serien innehåller några riktiga långa böcker. Fenixorden till exempel.

....en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Nej, inte vad jag vet. Eller kommer ihåg.

....en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Ja, Den lilla bokhandel runt hörnet av Jenny Colgan.

....en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Ja, gissningsvis är en av männen i Simona Ahrnstedts serie rika. Eller så är det bara jag som inte har en egen helikopter.

....en bok som handlar mycket om djur?
Den otroliga vandringen av Sheila Burnford.

....en bok vars titel innehåller ordet EN?
Två gånger är en vana av Denise Rudberg

....en bok som utspelar sig på hösten?
Kommer inte på någon just nu.

....en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Störst av allt av Malin Golito Persson

....en bok som handlar om bröllop?
Amandas bröllop av Jenny Colgan

....en bok som handlar om häxor?
Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren.

....en bok som utspelar sig på en ö?
Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

....en bok som har en karaktär som du känner igen dig i?
Nej, ingen jag kommer på just nu.

....en bok som utspelar sig i rymden?
Har nog inte läst någon som jag minns.

...en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Hundra omistliga ting av Lucy Dillon

...en bok som handlar om en bokhandel?
Den lilla bokhandel runt hörnet av Jenny Colgan.

....en bok som i titeln innehåller något av det fyra elementen (eld, vatten, jord, luft)?
Jadå, Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

söndag 24 september 2017

Spotlight



I Boston finns en tidning som heter The Boston Globe. Spotlight är en särskild avdelning där de grottar ned sig mycket och djupt i vissa ämnen. När de får upp spåret på en präst som har förgripit sig på barn börjar de gräva. Nu är det inte bara en präst utan flera. Den lilla redaktionen försöker lösa dessa trådar och i en stad som Boston, där den katolska kyrkan har ett starkt fäste, är det inte alltid lätt. När de byter chefredaktör börjar de inte med de enskilda prästerna utan snarare hitta en systematik i handlingarna. Har kyrkan vetat om detta och försökt dölja det?

Jag blir så ledsen när män med makt utnyttjar barn. Här är det en figur som ska ta hand om och leda sin flock. Det var över 70 präster som de kom på och det finns säkert fler. Journalisterna hade det inte lätt i en stad där det inte gick att kasta en sten utan att träffa en katolik. Fast när detta avslöjades blev det verkligen en historia att läsa. I över ett halvår publicerades texter kring detta.

Det är välspelat och kanske är det så att ingen är bättre än någon annan. Jag tycker det är synd att tidningsvärlden, fortfarande 2001, verkar bestå av män. En kvinna har utrymme och mammor till de barn som blivit utsatta. En klart sevärd film som knappast lämnar dig oberörd. Det är bara prat och en gåta som ska lösas men visst är det spännande för en vill ju veta vad som hände.

lördag 23 september 2017

Störst av allt av Malin Persson Giolito




Nio månader efter Djursholmsmassakern inleds rättegången mot Maria "Maja" Nordberg. Fem av hennes klasskamrater och en lärare blev skjutna den morgonen i skolan. Maja och Sebastian har pekats ut som gärningsmännen. Maja överlevde och åtalas nu.  Det är många som vill veta vad var det egentligen som hände i det där klassrummet?

Sakta men säkert får vi följa Majas väg till rättegången. Under det att fallet, som egentligen är ganska torrt beskrivet som om vi satt i en rättegångssal och var uttråkade åskådare, presenteras börjar Maja minnas. Det blandas med minnen från före skjutningen med hur det är att leva i häktet.

Maja börjar med en privilegierad beskrivning av sitt liv i Djursholm. Hon är inte så väldigt rik men hon lever ett helt okej liv rent ekonomiskt med föräldrar och yngre syster. Hon har kompisar och är duktig i skolan. Så sommaren mellan tvåan och trean träffar hon Sebastian och han bjuder med henne. Helt plötsligt blir Maja så jäkla cool för Sebastian Fagerman är så jäkla cool. Alla bara älskar honom. Nu är han död. Han blev skjuten av Maja.

Den bild som Maja presenterar av Sebastian är allt annan än vacker. Jag kommer på mig själv att vilja klappa till de flesta vuxna i hans och hennes närhet. Det kravet de lägger på en ung flicka är enorm. Störst av allt är inte kärleken säger Maja någon gång och det är verkligen tragiskt att känna så i unga år. Hon lider lätt av Stockholmssyndrom skulle jag säga. Hon skulle aldrig kunna lämna Sebastian. Medberoende och helt ensam i det och bara 18 år. Jag förstår att hon sköt.

Jag gillar inte Maja men jag tycker synd om henne. Hon är så ensam i sin värld och det finns verkligen ingen som riktigt hjälpt henne. Visst, att vara rik är en sak. Att vara ensam är en annan. De tar inte ut varandra. De snarare förstärker känslan av varandra.

Det samhälle som skildras i Störst av allt är ett samhälle på glid med ökande klyftor. Majas röst är saklig men samtidigt säger den något om vårt samhälle. Jan Björklund, som jag inte citerar speciellt ofta, sa att något har gått sönder i Sverige. Han menade medkänslan. Det kan jag känna igenom hela boken. Det här är en riktig saftig bok att läsa. Värd varenda minut det tar att läsa igenom den.

fredag 22 september 2017

Helgfrågan vecka 38



Det är fredag och imorgon ska jag åka till Tjolöholms slott för att se utställningen om Downton Abbey. Här kommer de frågor som ska svaras på innan dess:

Vilken författare skulle ni vilja träffa på bokmässan och varför? 
Nu kan man svara även om man inte ska dit.

Bonusfråga: Vilken bok längtar ni efter i höst som inte ännu kommit ut?


Av de författare ska dit tror jag att jag skulle vilja ha en pratstund med Ronny Ambjörnsson. Han är pappa till Fanny Ambjörnsson men i det här fallet blir det en fråga om idéhistorik och människors tankar. Det blir lite nördigt men just detta intresserar mig. Hans böcker om idéhistoria var kurslitteratur en gång i tiden.

Boken jag längtar efter just nu är Charlotte Cederlunds avslutande bok om Idijärvi. Den finns inte som omslag än men ska heta Middagsljus. 

torsdag 21 september 2017

Olikhetsutmaningen: hopp och förtvivlan

Det är torsdag och en tung vecka rullar mot sitt slut. Snart är det helg men innan det ska jag svara på denna veckas olikhetsutmaning. Idag låter den så här:


Det är en omvälvande tid vi lever i och när det gäller världspolitik drabbas jag kanske av mer förtvivlan än hopp. Detsamma gäller mycket av det som händer här hemma. De som ger mig hopp är väldigt ofta mina elever. Till viss del tär samhällets krav på dem och många är stressade och mår dåligt av olika anledningar. De är dock så empatiska och så toleranta att jag ser en bättre värld under deras tid. Det måste jag.

Dagens ordpar är hopp och förtvivlan. Berätta om kulturella företeelser som passar in på orden. Gör det i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar här.

Jag är också lärare och dessvärre är kanske 50% av mina elever SD-anhängare. Det är en sådan skrämmande tanke att jag blir rädd. Därför även om de tror att de vill något för Sverige är det svårt att tro det. Bara deras miljö- och landsbygdspolitik gör mig snurrig. Ena stunden är nya energikällor bra och andra att det inte ska finnas vindkraftverk. Sedan skrivs mycket av det som eleverna vill höra. Djurpolis, stopp på invandring, annan skola, satsning på landsbygden och annat som är lätt att följa. Min förtvivlan kommer från att de tror att det blir bättre bara för att. Jag tror inte att SD vill ha regeringsmakt, för hur ska de då kunna vara ett missnöjesparti?

Det finns alltid en gnutta hopp i alla böcker som Lucy Dillon skriver. Jag tänker på Gina som varit sjuk, skiljt sig och sedan förlorat det hus hon drömt om. Ändå finns det en gnutta hopp i allt hon gör. Hundra omistliga ting var den senaste Dillon-boken jag läste. Kanske är det dags igen.

När jag i somras läste Annabelle av Lina Bengtsdotter grep beskrivningen av pappans sorg mig något otroligt. Den förtvivlan, att förlora ett barn så brutalt, är en förekommande händelse världen över varje dag. Det borde den inte vara. Vi borde alla bli bättre på att säkra de ungas framtid. Dessvärre känns det inte som om det blir bättre utan snarare värre. Om nu det ev. blir krig kommer flera mödrar och fäder att få känna samma sak.




Hett i hyllan #110

Hos Monika uppmanas vi varje vecka ta tag i våra bokhyllors olästa böcker:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Med skam ska jag säga att Johanne Hildebrandts alla böcker står olästa. Jag har träffat henne och tycker att hon skriver bra men jag har ju också hittat andra bra böcker att läsa. Är det inte så en gör? Hittar nytt?



I legendernas tid, innan verkligheten blir myt och Gudinnan fortfarande råder, föds Freja, dotter av Vanaheims drottning. Freja fostras under sin uppväxt till att bli en av Gudinnans prästinnor. Under midsommarblotet kommer så besked om att krigiska nykomlingar av Odens stam, asarna, har anfallit de fredliga gudinnedyrkarna i Vanaheim. Vanernas översteprästinna reser till Oden för att förhandla och kräva gäld. Med sig har hon prästinnan Freja.

När Tor, som är Odens son, och Freja möts blir de häftigt förälskade. Men kulturkrocken mellan invandrarna, de patriarkala asarna, och gudinnedyrkarna i matriarkatet Vanaheim blir svår och resulterar i häftigt krig. Världen brinner och samtidigt som deras fränder dödar varandra, kämpar Freja och Tor för sin kärlek.

När asar och vaner sluter fred blir Freja gisslan hos asarna. Oden kräver då att hon skall bli hans brud. Det ser allt mörkare ut för Freja, men hon strider envist vidare för sin självständighet och kultur. Freja och hennes döttrar är starka, självständiga kvinnor som kräver kontroll över sina liv och sin sexualitet.

onsdag 20 september 2017

Blå Tråd av Lois Lowry


Lowrys serie The Giver har äntligen översatts i sin helhet till svenska. Det är dags att läsa dem också. Den första delen heter ju Den utvalde på svenska och gavs ut över 20 år innan del två kom på svenska. I Blå tråd möter vi Kira som bor i ett samhälle där svaghet ses som något ovärt och där människor ofta försvinner eller dör. Det är ett hårt samhälle och dessutom är det vanligt att människor är grymma mot varandra. Kira är född med ett vanskapt ben och när hennes mor dör tycker många att Kira borde dö hon med. Detta trots att hon inte är så gammal. Kira är tvåstavig, vilket troligtvis betyder mellan 10-20 år men jag är inte säker. Det visar sig att Kira behövs i samhället. Hennes gåva sitter i fingrarna och hon är en sömmerska utöver det vanliga.

Kira får bo i rådhuset och syr den vackra sömnad som berättar om samhället. Det är där hon träffar Thomas som är träsnidare och karvar i den vackra stav som också berättar om samhället. Varje år träffas alla och lyssnar på Sångaren. Det är detta som Kira och Thomas får som arbete. De båda ungdomarna är konstnärer och har förmågan som ingen annan har. Via Kira lär Matt, en ung pojke som bor i en ännu fattigare del av samhället, och Thomas känna varandra. Matt blir ofta omhändertagen av Kira och Thomas med mat och ibland bad.

Det är ett ganska hemskt samhälle Kira bor i. Precis som i Jonas, Den utvalde, by är allas öde utstakat men här finns en större grymhet. De är hårda och inte ens föräldrar orkar alltid med sina barn. Ett samhälle där Kira, med sitt lyte, ändå får leva säger en del om hennes roll. Boken är en god fortsättning även om den visar på en helt annan sida av världen som presenterades i Lowrys första bok. En form av diktatur är det ändå.

måndag 18 september 2017

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.

O - Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga "Meh" och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Det är alltid svårt att komma på sådana böcker men visst finns det några som en läst och tänkt, vad var det här? En bok som jag inte kunde gå igång på var Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson. Den fick mig inte alls intresserad och så här efteråt kan jag tycka att den var trevlig på vissa ställen men den var för lång och lite upprepande. Liksom meh, även om världen runt omkring älskade den. Konstigt det där. Böcker och läsning är individuell. Det vissa gillar, gillar inte alla andra. Jag har ju inte läst något med av Jonasson och det säger en del om min uppfattning av boken.

söndag 17 september 2017

The fighter


Jag förstår inte varför det är så intressant med boxning. Det är så intressant att denna biografiska film, som handlar om två bröder som boxas på olika tidpunkter och med olika utgångspunkter, uppmärksammades något otroligt mycket. Det hela är för mig ofattbart för den är liksom så tragisk att den är svår att se. Det är inte heller klockrent manus. Att Christian Bale gör bäst ifrån sig säger mer om honom än om filmen. Han är klart övertygande som lätt nedknarkad föredettning som inget vill än att det ska gå bra för hans bror. Medan Bale spelar lite äldre än han är. Han är två år äldre än jag och 2010 var ingen av oss 40 år. Mark Wahlberg är äldre än oss båda och ska spela yngre och här hade de kunnat kämpa för att hitta någon annan kille att spela lillebror. Just sayin'.

Det hela handlar om halvbröderna Micky och Dicky som boxas. Dicky är numera tränare för sin bror men det går inget vidare. Han knarkar och har sig och en dag arresteras han och döms till fängelse. Micky träffar en söt tjej som får honom att bryta med familjen och han börjar boxas. Det visar sig att Dicky är viktig och för att lyckas måste alla komma överens.

I filmen ska HBO göra en dokumentär om  Dicky. De ljuger sig blåa över den och jag ska ärligt säga att den dokumentären är nog bättre än den här filmen. Den blev nominerad till oscargalan och jag tror att det är för att de gillar boxningsfilmer, som är lite av den svages kamp mot de starka, och biografiska filmer. Jag undrar bara hur de tänkte. Bale vann en väl förtjänt staty för denna, kanske mest för att han pallade. Sju år tog det mig att se den. Det kunde ha gått sju till.

lördag 16 september 2017

Den perfekte vännen av Jonas Karlsson



Jag har ju redan läst två av novellerna i denna samling men tänkte kommentera resten. Jonas Karlssons novellsamling innehåller en blandad kompott av noveller. Det de har gemensamt är att de är lätt absurda på gott och ont. Det är spännande hur världen kan beskrivas på några korta rader.

En novell som ger mig huvudbry är Syltmackan. Den skrivs i vi-form men jag är inte säker på att viet är två. Den förvirrar mig lite. Annars är Cirkus en komplex novell och musikreferenserna är viktiga har jag insett.

På det hela taget är Karlssons noveller bra och läsvärda. Jag lyssnade på dem och författaren läser själv. Det gör att rollerna får sin rätt tolkning och framförallt Rummet som jag kommenterade nyligen blir extra läskig att lyssna på.

fredag 15 september 2017

Helgfrågan v.37


Hos Mia är det dags för helgfrågan. Denna vecka är den som följer:

Vad gillar du för bokligt event? Detta kan innebära alltifrån författarbesök till Crimetime Gotland. (Man kan även skriva vilket man skulle önska.)

Bonusfråga: Om du skulle sadla om, ja inte hästen utan jobb. Vilket yrke skulle du välja?


Jag är inte på så många bokliga event så jag måste nog lämna walk over på den här frågan.

Nja, jag vet inte. Jag skulle nog vilja bli bibliotekarie och jobba med ungdomsböcker. Det känns som något för mig.

torsdag 14 september 2017

Olikhetsutmaningen: tro och vetande

Det är torsdag och jag har varit på halvdagskonferens. Vi pratade om digitalisering och det var ganska intressant. Att leva i en digital värld är komplext, och att undervisa i en är värre ibland.

Men eftersom det är torsdag så har en ny olikhetsutmaning dykt upp. Läs mer hos enligt O men här är utmaningen:


Dagens olikhetsutmaning handlar alltså om tro och vetande. Berätta om böcker, filmer, pjäser, musik, konst eller annan kultur som anknyter till orden. Svara i en kommentar, i din blogg eller på andra sociala medier. Länka gärna hit, eller lämna en kommentar med länk så att jag och andra kan få ta del av era svar.


Jag tänker börja med en film som faktiskt tar upp både tro och vetande. Creation, från 2009, är en film om Charles Darwin och har stort fokus på hans känsla kring arbetet av Arternas uppkomst. Darwin var själv djupt troende och men framförallt lite problem mellan honom och hans fru. Någonstans i filmen säger Darwin att om Gud finns så har han också skapat allas förmåga att se evolutionen. Filmen är ganska lågmäld men jag tyckte den var intressant. Främst som den religionslärare jag är.  Filmen får i den här utmaningen stå för vetande.

Jonas Gardells bror heter Mattias och är professor i religion. Jonas Gardell är hedersdoktor i religion så läsningen av Om Gud och Om Jesus säger så mycket om familjen som de växte upp i. Gud älskar alla och det är det återkommande temat i Gardells två böcker. Jag gillade att läsa båda och de gav en riktigt intressant vinkling på tro. J

Hett i hyllan #109

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?



Vi köpte en mängd böcker från En bok för alla till jobbet för många år sedan. De lästes aldrig. Kollegan som drev inköpet slutade och böckerna låg i magasinet och skräpade. Vi fick ta vilka vi vill nu i våras när bibliotekarien plockade ut en del böcker. Jag tog en del. Tänkte läsa och skänka vidare. Den här tänkte jag ta mig an i år.

Baksidestext:

Siri är ledsen för att hennes mormor ska dö, men den konstiga klasskompisen Coco får henne att tro på mirakler. Det gäller bara att besegra de fyra elementen..

Ja, kanske är det bra. Vi får se. Läsas ska den väl i alla fall.

onsdag 13 september 2017

Rummet av Jonas Karlsson




På en myndighet någonstans i Sverige, troligtvis Stockholm, får Björn jobb. Det är ett ganska monoton arbete men Björn känner att han är duktig på det och vi får uppleva arbetet genom hans ögon. Han är lite allmänt överlägsen. De arbetskamrater han har verkar egentligen inte uppfylla hans egna höga förväntningar. Så en dag, när han hamnar lite ur fas i sitt eget konstruerade arbetsschema går han runt lite på avdelningen och det är då han hittar rummet. Det är tomt men underbart i sin konstruktion. Lite som ett kontor från tidigt sextiotal. Rent och ger Björn ett lugn.

Det här rummet kommer att bli hans tillflyktsort och eftersom ingen annan kan se rummet som han pratar om blir det en ganska svår situation för alla.

Björn är så otrevlig individ att jag stoppar Karlssons uppläsning. Han gör det så bra att jag ryser till och från. Det är välskrivet hur stress och arbetskulturer ser olika ut. Vi skulle aldrig konfrontera varandra så som de gör i novellen. Inte på mitt arbete i alla fall. Tror jag inte. Det har inte hänt än i alla fall. Fast novellen är helt värd att läsa. Eller lyssna på eftersom Jonas Karlsson tolkar Björn precis som han ska vara. Novellen återfinns i novellsamlingen Den perfekte vännen.

tisdag 12 september 2017

Vilken dörr skulle du tänka dig öppna?


Jag tror att Hogwarts är den dörr jag skulle vilja öppna. För jag tror att jag skulle bli en hejare i trolldomshistoria. Dessutom är den nuvarande lite borta om jag säger så.

måndag 11 september 2017

The Beach




Richard är en backpacker som just kommit till Thailand. Han tar in på ett ganska sjabbigt vandrarhem och hamnar granne med en knäpp kille. Han väcker honom mitt i natten och pratar om ön. Stranden på ön var helt otrolig och det är få som fått uppleva det. På morgonen är killen i rummet bredvid död, mördad och Richard har en karta till ön.

Så på vägen dit möter han Etienne och Françoise. De är ett franskt par som också backpackar sig världen runt. De tar sig till ön och får se stranden. Det visar sig vara ett kollektiv som lever i ett paradis. De odlar sin egen jord, och marijuana. De har en ledare, Sal, som älskar stranden och deras liv. Det visar sig senare att det är en stor nackdel. Trion börjar delta i det vardagliga livet och konstiga händelser utspelar sig.

Det är svårt att beskriva allt för vissa saker måste man se. Vid något tillfälle tänker jag på Apocalypse Now och känslan stannar kvar en stund. Det är en kultbok som blev filmade och filmen har rätt mycket kritik. Så här över femton år senare kan jag tycka att det är en film som visar lite vart Hollywood var på väg. Nämligen knark, för numera röks det rätt bra i filmer. Med rätt bra menar jag mycket. Det röks gräs här och där i filmen. Det till och med odlas. Idag känns det som norm och kan bli så arg. Knarkare ser knappast ut som dessa över en längre tid. Filmen är okej och det är lite pojke upptäcker världen och sig själv. Trevlig men inte mycket mer och jag är glad att jag sett den men det blir nog ingen omtitt.

söndag 10 september 2017

En novellutmaning igen

Hos Helena på Ugglan & Boken är det dags för en novellutmaning. Det hela tar fart i ett sudoku som ska lösas för att leda allt till själva utmaningens läsning. Sudokun är inte min starkaste sida så det tog lite tid. Jag tror jag hänger på. Det gör jag alltid och glömmer sedan typ att läsa så som det står :).

Fast vad vet jag. En dag kanske jag håller mig till en hel utmaning under den tid som står. Samtidigt är det bra att sista december är slutdag. Jag tänkte läsa en novell om dagen i december och då kanske jag kan lösa större delen av mina 12 noveller. Det blir ju liksom lite passande.

Så här tror jag att det blev.

7
9
5
8
2
6
1
4
3
1
8
2
5
4
3
6
7
9
6
4
3
1
7
9
5
8
2
2
3
8
9
1
7
4
6
5
4
5
1
6
8
2
9
3
7
9
6
7
3
5
4
2
1
8
3
7
4
2
6
5
8
9
1
8
2
9
4
3
1
7
5
6
5
1
6
7
9
8
3
2
4

Själva utmaningen ser ut så här:

Steg 1: Börja med att lösa själva sudokut. Fyll i de tomma rutorna så att alla siffror från 1 till 9 finns med i varje lodrät och vågrät rad, samt i varje fyrkant med nio rutor.

Steg 2: De siffror som du själv skriver in motsvarar beskrivningar av de noveller som du ska läsa (se listan nedan).

För siffror du skriver in i rutor med blått (de översta fyrkanterna) ska novellen du väljer att läsa vara skriven av en svensk författare eller utspela sig i Sverige. De röda siffrorna (mittraden) betyder att novellen ska vara skriven av en europeisk författare (inte från Sverige) eller utspela sig i ett europeiskt land (inte Sverige). När det gäller siffror du skriver in i fyrkanterna med svarta siffror (nederst) ska novellen vara skriven av en författare från ett utomeuropeiskt land eller utspela sig i ett land utanför Europa. 

Du väljer själv vilka siffror/novellbeskrivningar du ger dig på först. 

För att klara läsutmaningen ska du läsa noveller motsvarande minst en valfri helt ifylld fyrkant från varje del av världen, alltså en fyrkant från den översta raden (Sverige), en från den mellersta (Europa) och en från den nedersta (världen). Du läser bara noveller som matchar de siffror du själv fyller i (alltså fyra i varje fyrkant). Allt som allt 3 fyrkanter och totalt 12 noveller. 

Slutdatum för sudokut är den 31 december 2017.

Hoppas du vill vara med. I så fall, skriv en rad här i kommentarsfältet och tipsa gärna om novellutmaningen på din egen blogg eller i sociala medier.

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln
2. Av en kvinnlig författare
3. Mer än hundra år gammal
4. Något ätbart i titeln
5. Utgiven 2017
6. En titel utan ett "s"
7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
8. Minst fyra ord i titeln
9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling
2. Lånad  på bibliotek
3. Handlar om att resa
4. Endast ett ord i titeln
5. Utspelar sig i historisk tid
6. Personnamn i titeln
7. Handlar om något du brinner för
8. Med en namnlös berättare
9. Av en manlig författare

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren
2. Handlar om vänskap
3. Djur i titeln
4. Handlar om fest/firande
5. Verb i titeln
6. I stadsmiljö
7. Siffra i titeln
8. Av en författare du aldrig tidigare läst
9. Köpt på antikvariat