torsdag 17 augusti 2017

Små Katnisskopior

Jag såg ett reportage på min lokala nyhetsstation om unga tjejer som börjar skjuta pil. Det tycker jag är otroligt coolt. När reportern frågade varför så var det för att de tyckte om Hunger Games och för att de kände sig starka och modiga. Så dagen till ära och i ordets rätta bemärkelse. Några tjejer att vara lika modiga som.


onsdag 16 augusti 2017

Ungefär 1,5 år

Ja, 418 dagar har jag sett på serier. Allt enligt tiii.me som räknar tid och ser hur många timmar eller dagar du tittat på tv. Nu är det några långa serier som inte fanns med så jag räknar uppåt. Ungefär ett och ett halvt år. Fast jag gillar ju tv så varför inte? Här är mina :).




tisdag 15 augusti 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: 3 års jublieum

Denna vecka firar Kulturkollo tre år och de frågar om favoriter och vad vi följare skulle vilja se mer av. Så frågorna är två denna vecka. Vi avverkar dem väl en och en. Här kommer båda i alla fall.

Sommarlov i all ära men det blir liksom lite lugnt och tyst här på bloggen. Nu är vi sugna på att sätta fart, hoppas att ni som läser också är utvilade och pigga på utmaning! Treårsjubileum betyder att vi samlat våra inlägg i fler än 100 olika teman och haft ännu fler veckoutmaningar. Nu är det dags igen, hoppas att du har lust att svara!

Vilket/vilka är ditt favorittema hittills här på bloggen? Motivera gärna! 

Om du fick önska ett veckotema inför kommande bloggår, vad skulle du vilja att vi skrev om?

När vi bildade vårt kollektiv så var hela tiden vår tanke att bloggen skulle bli en plats för många att mötas på, tipsa varandra och utbyta tankar. Ett perfekt sätt att göra det på är att hänga med på våra veckoutmaningar, varje tisdag kommer här en fråga på bloggen.

Mina favorittema har nog varit Året var 1917 där jag gick i gång på utmaningen som handlade om ett år. Känns som om ni själva skulle kunna ägna er åt 1963. Det var ett år med allt. 

Ett annat tema som tilltalade mig var Bara för unga? Jag läser en del ungdomslitteratur men det är aldrig fel att få inspiration. 

Annars gillar jag nog de flesta som varit även om jag kanske undvikit Schlagerveckorna av helt egna skäl.

Jag tänker att det vore trevligt med ett tema om kulturella par, alltså människor som bor ihop och skapar ihop eller vad de nu gör. Marie-Louise och Gösta Ekman, Moa och Harry Martinson, makarna Shelley, Lars Kepler, Marie Richardson och Jakob Eklund och säkerligen många fler. 

Varför inte ett kring älskade mammor. Om ni inte haft det. Eller om One hit wonders i kulturens värld. Det finns några att välja på. 




måndag 14 augusti 2017

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.

L - List. En ovanligt smart bokkaraktär.
Den här karaktären bara måste vara släkt med Einstein. Hur annars kan h*n vara så smart?

The brightest witch of her age! Ja, Hermoine Granger får det uttalandet av Sirius Black och Remus Lupin, även om jag inte minns vem som säger det. Det stämmer så väl att hon är en riktigt skarp sak. När Harry lyckas göra bättre ifrån sig i trolldryckslära blir hon lite sur. Utan Granger skulle nog inte grabbarna komma så långt. Hon är inte bara smart utan också modig och väldigt lojal. Gissar att det är Hermoine som tänker mest i sitt äktenskap.

söndag 13 augusti 2017

The Madness of Viscount of Atherbourne av Elisa Braden



Victoria Lacey är förlovad men känner att det inte riktigt är rätt. Han är väl så adlig, något som borde passa den yngre systern till en hertig men mannen pratar helst bara om jakt. Så Victoria drömmer om den stora passionen som får henne att bli svag i knäna. Det är den känslan som får henne att följa efter Lucien Wyatt ut i trädgården på vårens första bal och bli förförd av honom. Skandalen är ett faktum.

För att rädda sitt och familjens goda rykte går Victoria med på att gifta sig med Lucien Wyatt. Han har ju en ganska bra titel som viscount Atherbourne. Fast om hennes motiv var att rädda sitt rykte var hans att förstöra mer för hennes familj. Hämnd är motivet.

Det är en ganska trevlig läsning. Lite som med Simona Ahrnstedts böcker är boken underhållande. Det är sex härmed och det är inget som gör dig besviken om du skulle börja läsa. Som en blinkning till äldre romantisk litteratur är det en man med sårade känslor och tragisk bakgrund som vi möter. Han är inte lätt att ha att göra med men en god kvinnas kärlek får honom att ändra sig. Som tur är slutar det bättre än Svindlande höjder även om jag får lite vibbar av den. Eftersom jag läst en del denna sommar så fungerar det bra. Den var ju faktiskt superbillig häromdagen. 11 kr betalade jag genom BookBub som ger förslag på gratis e-böcker och mycket prisnedsatta. Den första jag läste var gratis och den här för 11 kr. Ja, varför inte? Jag tänker nog läsa mig vidare för det är lätt engelska och Braden är kvick i sin dialogskrivning. Det tycker jag om.

lördag 12 augusti 2017

New York Times By the Book-Tag

Knappast ny men varför inte. Minns inte var jag läste denna.

1. What book is on your nightstand now?
Nja, Lois Lowrys bok Budbäraren. Annars läser jag mest e-böcker.

2. What was the last truly great book that you read?
Tja, det vet jag inte. Jag gillade att läsa om Atwoods roman. Även Boyes roman gav något mer.

3. If you could meet any writer – dead or alive – who would it be? And what would you want to know?
Eftersom det är 200 år sedan Jane Austen dog tror jag att hon får bli mitt val. Det är så spännande att en kvinna får vara i centrum. Speciellt en som beskriv sin tids köttmarknad. Undrar vad hon skulle ha sagt om tinder?

4. What books might we be surprised to find on your shelves?
Kanske att jag äger så mycket spionromaner. Det är inte en genre som jag läser mycket av egentligen men äger gör jag.

5. How do you organize your personal library?
Genreordning är lättast. Speciellt som att jag då inte behöver blanda facklitteraturen med skönlitteraturen.

6. What book have you always meant to read and haven’t gotten around to yet? Anything you feel embarrased never to have read?
Krig och Fred eftersom jag älskar Tolstoj men den står lik förbannad där oläst.

7. Disappointing, overrated, just not good: what book did you feel you were supposed to like but didn’t? Do you remember the last book you put down without finishing?
När jag läste Dödssynden av Harper Lee blev jag lite besviken. Den var inte så ögonöppnande som jag hört den var. Jag försöker läsa klart böcker jag påbörjar så jag minns faktiskt inte.

8. What kinds of stories are you drawn to? Any you stay clear of?
Jag läser nog allt även om jag undviker allt för blodiga deckare. Att frossa i blod och död känns lite väl äckligt ibland.

9. If you could require the president to read one book, what would it be?
Herr Trump skulle behöva läsa en samhällskunskapsbok om USA:s statsskick.

10. What do you plan to read next?
Ett eget rum av Virginia Woolf tror jag.

fredag 11 augusti 2017

K - Klocka. En bok om tidsresor.

K - Klocka. En bok om tidsresor.
Det kan vara framåt eller bakåt i tiden. Vad föredrar du?

Jag har nog läst få böcker om tidsresor. Däremot förekommer det i en del Harry Potter-böcker och jag tror att framåt i tiden är roligare. Då vet du inte vad som har hänt och det gör inte så mycket om du påverkar något eftersom allt du gör kanske inte händer. Så, framåt tror jag är en fördel i de flesta fall. 

torsdag 10 augusti 2017

Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin


Sofia Nordins tredje bok i serien om ett postapokalyptiskt Sverige handlar om Ella. Ella som är ganska cool och som får alla att gilla henne. Först var det Ante, som hon gillade tillbaka, men som stannade kvar på gården med Hedvig. När Ella ville till Umeå så följde Nora med. Nora som gillar
Ella och blir helt glad när Ella visar närhet. Så Nora följer med och lämnar sin lillebror. De tar sig iväg norrut och det går ganska bra större delen av vägen.

Det är när de måste slanga bensin som Nora får i sig lite och blir sjuk som lyckan vänder. De måste slå läger och för att Nora ska kunna bli frisk. Det går sådär men när Esmael och Bianca kommer får de hjälp. Återigen skiftar Ellas intresse och det irriterar Nora.

Jag tycker synd om Ella. Hon vill så gärna vara bäst men också vill hon ha vänner men vara fri. Hon ändrar sig en hel del under bokens gång. Ante, Nora och Esmael blir alla lite utnyttjade av Ella för hon vet att hon kan få dem att göra saker. Inte för att det spelar någon roll men ändå. Däremot får hon sällan cred för saker som hon faktiskt klarar av. Hon kommer på hur hon ska rädda Nora med medicin och hon lär sig saker fort.

Ella för mig är en tjej som alltid varit älskad och som andra kanske stört sig lite på. Hon har nog aldrig haft någon som sagt att hon var bra eller bäst på något. Utan hon var söt och cool. Det är nog vad hon egentligen vill höra. Jag kan tycka att de andra kan ge henne det ibland. I alla fall när hon gör bra saker.

Den tredje boken går minst lika långsamt som de andra men det är trevligt med böcker där känslan är viktig. Ella är som vilken annan tonåring som helst. Hon är bäst, sämst, har ett otroligt självförtroende, ett dåligt, gillar att testa gränser, gillar killar och kanske lite tjejer. Så är det, Ella är komplex men värd att läsa om när hon ska bege sig till Umeå.

onsdag 9 augusti 2017

Middagsmörker av Charlotte Cederlund


I en serie om tre böcker som också omtalas som Idijärvi-trilogin möter vi Áili. En sextonårig same som vuxit upp i Skåne med sin pappa. Nu när pappan dött på grund av cancer får Áili flytta till den sameby där hennes mor föddes, växte upp och senare bergavdes. Där bor hennes morfar och gammelmormor. Mötet mellan dem är allt annat än lätt och smärtfritt. Egel, morfadern är rätt tvär, medan gammelmormor Ráijá är välkomnande och försöker få Áili att känna sig hemma. Ingen i byn tycker egentligen att hon är same, för hon har ju inte bott där. En ung pojke, Valdé, är den som först accepterar henne och försöker förklara renhanteringen när ingen annan gör det. Olivia, som också bor i byn, är den andra jämnåriga personen som pratar med Áili.

Sakta börjar det hända mystiska saker i byn. Áili har alltid drömt om en björn men helt plötsligt så står hon framför en varg som speglar henne och som inte flyr. Norrskenet verkar vara galet, i ordets mest beskrivande betydelse, och mycket av det som händer har sin koppling i tidig samisk tro.

Jag gillar den här boken. Den gick fort att ta sig igenom och den är väldigt aktuell med rätten till sitt ursprung och de konflikter som finns mellan samer och storsvenskar. Áili är ju som vilken vilsen och ensam tonåring som helst. En som försöker känna sitt ursprung men har inte fått möjlighet att göra det. Att det sedan är en fantasybok som utspelar sig i nutid och i vår verklighet är bara så coolt.

Áili är egentligen inte ovanlig för denna typ av bokgenre. Jag skulle önska att dessa stackars tonåringar fick höra att de betyder något för de känns så enormt ensamma. Nu menar jag i genren som sådan och inte enbart i denna bok. Den börda de lägger på sina egna axlar kan vara enorm ibland. Olivia, kompisen, är en favorit och när hon ställer på Valdé, för att han tror hon är nyinflyttad, är så klockrent. Obrottsligt lojal på ett sätt som kanske inte Áili förtjänar hela tiden. Sådana vänner ska man vara rädd om.

Att skriva en bok om en kultur där en inte uppvuxen är modigt och Cederlund har kritiserats för det. Kanske för att samefrågan är känslig, kanske för att hon är kvinna. Samtidigt, detta är en bok i fantasygenren, då får du väl göra lite som du vill. Jag tycker det är modigt och egentligen spelar det ingen roll. Det känns som om Cederlund har gjort rätt mycket research och det köper jag rakt av. Boken har en uppföljare som jag ska bita tag i just nu.

tisdag 8 augusti 2017

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.

J - Jul. En bok som bör läsas när det snöar.
Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

Jag kan inte komma på någon bok som måste läsas men jag gillar Lucy Dillons Och så levde de lyckliga. Den utspelar över längre tid men jag tror att det blir jul. Snö är det i alla fall och hundar för den som älskar dem. Vilket jag gör, älskar hundar menar jag.

måndag 7 augusti 2017

Låt böckerna beskriva ditt liv

Är du man eller kvinna?
Cirkusdirektörens dotter (Jostein Gardner)

Beskriv dig själv:
Tjockare än vatten (Carin Gerhardsson)

Hur mår du?
Nyfikenhet och förundran: så formades en vetenskapsman (Richard Dawkins)

Beskriv stället du bor på:
Piccadilly Circus ligger inte i Kumla (Håkan Nesser)

Vart skulle du vilja resa?
New York-trilogin (Paul Auster)

Beskriv din bästa vän:
Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)

Favoritfärg:
Lila (Marilynne Robinson)

Väder just nu:
Nattens regn och dagens möda (Elisabeth Hjorth)

Favoritårstid:
Om hösten (Karl Ove Knausgård)

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
Vänskap, böcker & mat : inspiration och recept för bokcirkeln ( Else-Marie Ottersten)

Vad betyder livet för dig?
Allt jag vill ha (Lotta Lundberg)

Hur är ditt förhållande?
Monolog för en ensam kvinna (Marie Lundquist)

Vad är du rädd för?
Ormens tecken (Raymond Khoury)

Dagens aforism?
Ur stillhet kommer klarhet : aforismer (Yngve Lundell)

Vilket råd skulle du vilja ge?
Satsa allt (Jeff Kinney)

Hur skulle du vilja dö?
Sömnen och döden (A J Kazinski)

Motto:
Realistiska relationer (Cornelia Södergren)

söndag 6 augusti 2017

Seeking a friend for the end of the world


Egentligen är inte så överraskande vad som ska hända. Världen kommer att gå under, punkt! Det är inte en metafor utan några kometer kommer att krascha in i jorden. Så detta är berättelsen om hur några människor tillbringar sina sista dagar i livet. Det är ingen spoiler av filmens slut.

Dogde gör som han alltid gör och egentligen observerar han sin omgivning. Det är först nu som han träffar sin granne Penny som har lite svårt med sin pojkvän och vill åka hem till Storbritannien. Dogde bestämmer sig för att söka upp sin ungdomskärlek och de båda gör en road trip för sista gången i livet och träffar på många konstiga individer som hanterar slutet på olika sätt.

Steve Carell är en man som behöver få en riktigt bra dramaroll i knät. Det skulle passa honom ypperligt tror jag. Här är han inte rolig utan riktigt bra. Så bara ge honom en chans. Om och om igen visar han att han kan. Jag tänker på Little Miss Sunshine där han är minst lika bra. Jag gillar verkligen när han inte är fånig. Kiera Knightly får rätt mycket skit ibland men jag tycker hon gör bra ifrån sig. Hon är lagom hysterisk för sin rolltolkning och dessutom ganska mild hon med.

Det är en annorlunda film men totalt värd att fördjupa sig i en stund. Vad skulle du själv göra om världen tog slut? Jag har ingen aning. Kanske bara skita i allt. Polisen som fortfarande arresterar människor som kör för fort. Det är nästan tragikomiskt.

lördag 5 augusti 2017

Den utvalde av Lois Lowry



Jonas är en elva. Han ska snart få veta vad han ska göra resten av sitt liv. Det är vad som sker med alla när de blir tolvor. Jonas lever i ett samhälle som heter Enahanda. Det farligaste som finns är att göra något som man inte ska. Det kan leda till befrielse. Som alla andra som bor i samhället har han en mor, en far och ett yngre syskon. Hans föräldrar är inte hans biologiska utan det finns födelsemödrar som i tre år föder barn för att sedan få tunga arbeten.

Varje år i ett barns liv leder till något som ska gynna samhället. Därför gör barnen frivilligtid från det att de fyller åtta år. Jonas far arbetar med de små barnen och en liten pojke, med samma ljusa ögon som Jonas, vill inte riktigt vara som alla andra. Så, han får tillfälligt bo hos familjen. När Jonas blir tolva så får han ett arbete som få någonsin får. Han blir minnesbevarare och det är fint eftersom ingen riktigt vet vad det är. Jonas möter nu en annan värld än den han växt upp i.

Det är en riktigt bra bok som Lowry skrivit. Den är rätt gammal men en lärarstudent till mig pratade om den så jag tänkte varför inte. Jag gillar Jonas som egentligen alltid varit annorlunda men som i och med sitt uppdrag verkligen kan vara det. Förra året kom resten av serien i översättning på svenska så jag fortsätter läsa dem nu.

fredag 4 augusti 2017

50 frågor

Den här har nog legat som utkast så länge att bloggen jag hittade den på inte finns längre.

1. Vem litar du på?
Min familj

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Helst skulle jag vilja vara i Italien och besöka Florens.

3. Favoritstad?
Stockholm. Något med vår huvudstad som är underbart.

4. Vilket är ditt favoritnummer?
7 tror jag. Heligt nummer som jag inser har mycket med världen att göra.

5. Vad var det senaste du åt?
Kvarg med goda chokladmajs - finns som naturgodis är lyxig frukostvara.

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Lila ligger nog bra till.

7. Hur är vädret just nu?
Lite regn faktiskt. Ja!!!

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Pappa

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Längden.

10. Vad har du för skostorlek?
41

11. Favorit tv-program?
Hela Sverige bakar

12. Har du några syskon?
En syster

13. Längd?
176 cm

14. Hårfärg?
Grå numera men egentligen cendré som det så fint heter.

15. Ögonfärg?
Väldigt blå

16. Använder du kontaktlinser?
Nej, för torra ögon.

17. Favorithögtid?
Påsk tror jag

18. Favoritmånad?
April

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Ja, det händer.

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Seeking a friend for the end of the world

21. Favoritdag på året?
Borde säga min födelsedag men säger julafton. Den dagen är förknippad med att pappa inte arbetade när jag var barn. Fortfarande viktigt för mig.

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Det har hänt.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej, för yr i huvudet av det.

24. Kramar eller kyssar?
Beror på

25. Choklad eller vanilj?
Choklad

26. Har du tatueringar?
Nej.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Historiepodden

28. Är du kär i någon kändis?
Nej.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Ja, just nu läser jag ut tre böcker. Som alltid 😉

30. Piercingar?
Nej

31. Favoritfilmer?
Det får väl bli Nyckeln till Frihet

32. Favoritsport?
Älskar att titta på simning

33. Vad gör du just nu?
Förutom detta så är jag på väg att åka till jobbet.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade men gärna med lite sötsmak. Popcorn med chokladsmak är bäst.

35. Hundar eller katter?
Hundar, vilka lojala djur.

36. Favoritblomma?
Rosor har blivit det med åren.

37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Japp.

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Nej, faktiskt inte längre. Vi hamnade i meningsskillnader om ett visst parti och då var det tack och hej.

39. Har du älskat någon någon gång?
Ja

40. Vem vill du träffa just nu?
Skulle vilja träffa Donald Trump och slå honom på käften. Mest generellt.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Nej.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Humor

43. Gillar du att flyga flygplan?
Nja, inte starta men flyga är inga problem.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Tre

46. Saknar du någon?
Jag saknar mina bästa arbetskamrater som arbetar någon annanstans just nu.

47. Lyssnar på radio?
Nej, det blir mer sällan

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Att skaffa mig en ny dator.

49. Sämsta beslutet i år?
Att inte åka på någon kul semesterresa

50. Din senaste nerladdade app?
Schemappen 😊

torsdag 3 augusti 2017

Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm



Ingrid och Ylva är tvillingar. De är Sissela Konradsdotter och Matteus Jakobssons döttrar och nu är de unga kvinnor. Föräldrarna har begett sig till Rom för att betala bot för faderns synd och flickorna har blivit trolovade till två män av starka ätter. Ingrid har blivit mor men Ylva vägrar, plus att hennes tilltänkte Esbjörn ansågs för nära släkt på grund av ett annat ingifte. Esbjörn vill nu ha sin brud och Ylva flyr. Disa, kvinnan som sköter bina, följer med henne men Ylva råkar skada Esbjörn och tror att han är död. Istället lever han och tas om hand av Ingrid, också hon skadad. Medan Ylva flyr genom landet med Disa blir Ingrid betagen av Esbjörn. På så sätt kopplas dessa kvinnors liv samman på ett sätt som inte enbart är syskonrelaterat.

Vi får följa Ylva och Ingrid genom hela livet. Barn som dör, män som dör, krig och slutligen pest. Det är där boken slutar och nästa ska tas vid. Ylva kommer att leva ett kringflackande liv och likt sin faster är hon nära makten och utklädd till man är hon en av drottningens hovdamer. Hon föder två barn varav båda fostras av andra. Ingrid lider för äktenskapsbrottet med Esbjörn men även av de många barnafödslar som är svåra för henne. Hon föder många barn och ser några dö ändå.

Jag tycker att Ingrid är stark på sitt sätt. Hon fostrar sina barn och vet, genom sina egna upplevelser, att det inte alltid är så lätt att göra som man vill. Samtidigt blundar hon för sina döttrars öde ibland. Ylva blir jag inte klok på. Hon är sur och tvär på sin far, och jag förstår inte varför, och sedan när hon väljer att tjäna makten blir hon arg för att hennes barn inte automatiskt älskar henne. De har ju inte känt henne. Blod är inte det enda som är viktigt för barn. Det är trygghet och jag tycker nog att Ylva inte riktigt ger.

Boken är bra men kanske lite seg ibland. Ylva är ju väldigt gränsöverskridande och kanske är det en tolkning av Magnus Erikssons intresse för män. Ylva befinner sig nära den unge kungen och som kvinna ser hon väl alltid yngre ut än jämnåriga män. Jag gillar också systrarnas hat mot den, kanske inte alltid så, heliga Birgitta. Fast med tanke på hur hon betedde sig mot kungen är väl tolkningen inte konstig. Snart kommer nästa del. Då får vi följa Ylva och Ingrids barnbarn. Deras två barn, kusiner, gifte sig och fick en underbar dotter.

onsdag 2 augusti 2017

Stenhuggarens dotter av Ewa Klingberg



Släkten är kanske en av de trevligaste bokserierna som har getts ut i Sverige på senare år. Det är en lång berättelse om kvinnor i Sverige och jag tror att jag har skrivit det förr så är det en fröjd. Det blir en ny författare för varje bok och tid. Det gör att det alltid händer något. Jag skulle önska att någon deckarförfattare annat än Karin Wahlberg sätta tänderna i denna serie. Det skulle nog bli intressant. Det skulle också vara intressant om en kvinnlig författare med annan etnisk bakgrund än svensk också tog sig an serien. Finland, Tyskland eller ännu längre bort fungerar ju finfint.

Sissela är en ung kvinna som älskar att göra samma som sin far. Han är en otroligt kompetent stenhuggare och dottern följer i hans spår. När den unge kungen Valdemar vill ha en duktig stenhuggare till kyrkan i Stockholm beger sig de båda dit. Fadern omkommer i en brand och Sissela får själv bege sig till Stockholm. Valdemar är ganska nytänkande och hon får hugga i sten till den dag han tar henne till en av sina frillor. I Stockholm får Sissela leva nära makten men kommer också i kontakt med Ylva. Ylva vars mor, Helena, gick mellan att vara kvinna och man, leder kungens hird. Hon och Sissela blir med tiden vänner. Ylvas bror Matteus, som är präst i bykyrkan, blir den man som Sissela ger sitt hjärta till även om hon oftast delar säng med Valdemar.

Eftersom detta är Sverige på 1200-talet är inte makten självklar och bröderna Magnus och Erik vill gärna peta ned Valdemar från tronen. Det är många Erik att hålla reda på när både Valdemar och Magnus blir fäder till pojkar vid namn Erik. Valdemar mer än en gång. Erik, som döps om till Eskil och vars mor är Valdemars svägerska, kommer att hamna i Sisselas vård och på så sätt befinner hon sig alltid i maktens närhet.

Jag gillar boken och tycker om att Sissela och Ylva respekteras av männen trots att de är kvinnor. Det var ju inte så att det kanske skedde men vem vet. Att vara frilla verkar vara ganska så trevligt och de flesta har inga problem med att de har levt som det. Troligtvis en kvarleva som kyrkan måste ha hatat. Det underminerar ju äktenskapet något. Läsvärd bok och jag gillar Sissela som är en stark kvinna och som bestämmer sig för att inte leva ett allt igenom lätt liv.

tisdag 1 augusti 2017

Skam



Skam är serien som blev ett fenomen. Jag hoppas innerligt att den nu får gå till historien som en serie som visade på ungdomens glädje men också problematik. I början var serien ganska hetsig men mot de två sista säsongerna kunde det gå lång tid där vi bara fick följa en individ som egentligen inget sa utan mest använde sociala medier. Visst det är så det är att vara tonåring men variation förnöjer.

Jag gillade att det handlade om det som är viktigt för tonåringar och att det kändes som om det var på deras villkor. Hur de använder sig av telefoner och mycket sker på just sociala medier nästan hela tiden. Närheten och snuttefilten som dagens mobil är. Om du inte syns finns du inte alltid men också att du har närhet till dina vänner och kära på ett annat sätt än vad min generation hade. Det är både på gott och ont att vara uppkopplad.

Varje säsong har fokuserat på en individ speciellt mycket och jag är inte säker på att jag tycker det är så bra. Jag vill se alla lite här och där. Någonstans tappas de andra bort. Jag minns knappt att Isak var polare med Jonas för i säsong tre glöms den senare nästan bort. Visst det bra med ett särskilt fokus men jag gillar ju blandningen mer.

De ungdomar som spelar med Skam gör det med den äran. Kanske imponeras jag mest av Vilde som är så duktig på att försöka göra alla glada men så gärna vill vara cool. Fast det fungerar nästan aldrig för henne dock. Deras dialog är naturlig och det är ett stort plus. Det är förvånansvärt få vuxna med och de som är med kan vara kloka eller urbota dumma som skolsköterskan som dyker upp ibland. Jag måste säga att det är faktiskt inte helt fel för då blir det ungdomarnas värld.

Skam kommer nog att hänga med ett tag till. Det brukar vara så. Sedan kommer denna tonårsgeneration minnas serien med nostalgi om några år. Ungefär som min generation kan minnas Beverly Hills 90210 men det är inte samma sak. Skam är tusen gånger bättre.

måndag 31 juli 2017

Har nog läst rätt mycket

Jag brukar räkna hur många sidor jag läser och i juni hade jag läst 8745 sidor. Sedan dess har jag läst en hel del om jag säger så.

De två första blev slutet på Carlssons serie om Leo Junker. De är på 478 och 362 sidor vardera. Ashimas bok var ganska tjock med sina 630 sidor. Strömqvists bok var 129 sidor lång och här hade jag läst 10 000 sidor. Först ut i mina nya är Johanssons tre böcker som hamnade på en summa av 384.

Sofia Nordins En sekund i taget var 193 sidor lång och den följdes av Harper Lees Ställ ut en väktare på 283 sidor. Holsts bok var 220 sidor lång och därmed var juni slut.

I början av juli plöjde jag Mariette Lindsteins tre böcker om Sekten på Dimön. De var på 504, 408 och 430 sidor. Därefter kom Nordins andra bok på 209 sidor. Jag läste sedan Backmans lilla pärla med sina 85 sidor.

Boyes klassiska Kallocain kom efter det och den är på 239 sidor. Colgan begav sig norrut och landade på 343 sidor.

Nemert fortsatte skriva om Släkten och den var på 397 sidor. Moströms nästa bok i serien om Nathalie Svensson var 409 sidor lång.

Sedan har jag läst tre av Engströms romaner om Ludwig Licht i en följd och de är sammanlagt på 1005 sidor.

Juli månads sista två böcker var Grim med sina 438 sidor var ändå ganska lång. Bradens bok var 311 sidor lång. Jag lämnar juli med 5858 sidor. Det har varit en hel del läsning denna sommar.



söndag 30 juli 2017

The Devil is a Marquess av Elisa Braden


Ärligt så läser jag inte direkt många romance men det händer. Detta är första gången jag läser en på engelska och jag tror att formen är lite speciell för just genren. Det påverkade min läsning lite tog en stund innan jag kom in i den.

Charlotte Lancaster, känner sig ful och vill inget hellre än att få åka till Amerika och starta ett företag. Det har hon drömt om i åratal och efter fem år i London utan ett enda äktenskapserbjudanden tänker hon sig att det ska bli så i år att pappan ger upp. Det har han inte. Dottern ska gifta sig till en titel och han är beredd att betala för den. Det är här som Benedict Chatham, den nye markisen av Rutherford kommer in i bilden. Hans far har just avlidit och lämnat otroliga skulder efter sig. De är så stora att han har fått sålt av allt. Därför är förslaget att vara gift med Charlotte ganska enkelt. 100 000 pund är inte lite pengar och han har ju sålt sig förr. Istället för att stanna kvar i London skeppas de nygifta till Chatwick Hall, Rutherfordfamiljens gods i Norththumberland.

Det är en trevlig stunds underhållning och handlingen lämnar inte direkt något utrymme för överraskningar. Snarare är det så att det är skönt att jag vet vart vi ska i slutet. Det är en helt okej läsning under en sommardag när du har hamnat lite i läskoma.

lördag 29 juli 2017

To the Bone



Det här är filmen om Ellen som är sjuk. Hon har anorexia och blir inte bättre. När vi träffar henne första gången är hon på en behandlingsklinik men eftersom hon inte riktigt blir bättre och dessutom elak mot andra kastas hon ut. Hennes styvmor möter henne och tar med henne hem. Där bor styvmodern, pappan och den yngre systern. Pappan är aldrig hemma och de två andra försöker bemöta Ellens sjukdom på olika sätt. I alla fall lyckas de skriva in Ellen i ett annat program hos en dr. Beckham som ska vara bra. Ellen flyttar dit och möter sex andra individer som kämpar så som hon.

Det går upp och ned för gruppen. Ellens familjeterapi är allt annat än lyckat och pappan dyker inte upp här heller. Någonstans tar lite av systerns sorg, gruppmedlemmarnas problem och hennes egen sorg tag i henne på ett sätt som kanske aldrig skett tidigare.

Filmen har fått rätt mycket kritik för att vara en trigger för de som redan är sjuka men jag vet inte. Jag tror de är sjuka i alla fall. Det är bra med en variation bland patienterna och bra att det finns en kille. Sedan är det viktigt att prata om anorexia som är en hemsk sjukdom. De flesta som hamnar i den kan inte hjälpa det. Någon gång i filmen pratar de om rädslan att tappa kontrollen och bli tjocka. Det verkar vara en fasa för en del, för andra är det något annat. Eftersom vi vet så lite, om vi inte lever med det är det en viktig film. Säkert också en film för föräldrar som oroar sig för sina barn.

Jag gillade filmen och kände att den var tung på ett bra sätt. Det gjorde att jag inte orkade se hela i en sittning utan var tvungen att pausa. Ångesten och framförallt känslan av att egentligen vara sjuk är ganska stark i filmen. Gruppen hanterar sin ångest på olika sätt och jag blir ledsen. En viktig film och den finns att se på Netflix.

fredag 28 juli 2017

Grim av M.K. Eidem



Jag läser ju efter utmaningar ibland och en av dem uppmanar att läsa en bok som har en utomjording bland huvudkaraktärerna. Jag tittade på Goodreads och för någon månad sedan lyckades jag hitta den här boken gratis. Via BookBub kan du ibland få gratis böcker men bara i e-boksform. Det fungerar att göra så och jag tror jag har laddat ned tiotalet böcker. Ska sägas att de är på engelska men det fungerar.

I alla fall då slog jag till. Det var väl kanske inte mitt smartaste val men nu är punkten uppfylld. Boken utspelar sig i rymden. Ett rymdfolk har lite svårt med att föda kvinnor och när de inser att det finns en planet med kompatibla kvinnor som kan föda barn blir det till att hitta den planeten. Grim får i uppdrag att leta reda på jorden och tar med sig tio kvinnor därifrån. Bland annat Lisa, som inte bara har skinn på näsan utan också är mamma till två flickor som måste följa med. Så blir det och utan att någon visste något blev Grim hennes och flickornas beskyddare, och senare make till Lisa. Det är ett stort problem.

Alltså det är inte den bästa bok jag läst. Jag kan tycka att själva handlingen med pojke som möter flicka och missförstånd är ganska okej. Den känner jag igen och det har jag inga problem med. Det som stör mig är att vi är i rymden och de lever som på medeltiden. De har nämligen hästar på planeterna och rider. Samt att de oftast slåss med svärd som i typ Game of Thrones. Nu skulle jag kunna överleva det som ett ologiskt tankefel men det finns en sak som stör mig så hårt att jag blir galen.

Språket är så dåligt att det gör ont. Det är en blandning av presens och imperfekt hela tiden och i det blandas dessutom pågående form i samma mening. Pågående form är något som författaren gärna börjar sina meningar med och det blir som ett epitet istället för något som sker. Meningarna är hur långa som helst utan skiljetecken eller bindeord. Fast det är väl så det är. Boken är läst och jag tycker det var okej. Författaren har gett ut fler böcker och jag är förvånad hur folk gett den höga betyg. Puh, säger jag bara.

torsdag 27 juli 2017

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.

I - Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

När jag läste Viveca Steens deckare som utspelar sig på Sandhamn. Nu har jag bara läst de tre första så det kan ha ändrat sig. Jag blev så arg på Nora i boken att det ibland gjorde mig galen. Det var en av anledningarna till jag inte fortsatte.

Jag blir också arg på saker som sker i Moströms serie om Nathalie Svensson. Jag tycker att hon beter sig dumt där med. Fast det är en helt annan sak men det hon gör privat är dumt.

onsdag 26 juli 2017

Norr om Paradiset av Thomas Engström



Två viktiga personer inom den stora amerikansk-kubanska anti-Castrorörelsen så händer något konstigt. Det är vanligt att FBI, trots att det sker på amerikansk mark, inte utreder utan det hamnar allt som oftast i CIA:s händer. Kuba är trots allt deras skötebarn. Nu är det så att CIA är också lite och tassar runt händelsen. Istället får EXPLCO uppdrag att utreda vad som hänt. GT, som är en vanemänniska, kopplar in Ludwig Licht. Licht har bott i Miami ett tag och tar jobbet. Han har alltid dåligt med pengar och är det något så betalar företaget bra. Däremot får han jobba på egen hand för de kräver att han säger upp sig. Till sin hjälp får han anlita Marcela, en pilot och något av en överlevnadsjunkie som bor ute i skogen. Deras jakt för förövarna visar sig allt annat än lätt.

Jag gillar farten i boken men det är inte riktigt superlätt att alltid hänga med i alla turer. Lösningen på problemet är ändå logisk och trots att det inte är riktigt lika avslutande som i en deckare känns det som om avslut. Jag gillar Licht och GT, även om den senare får mindre utrymme i den här boken. Licht däremot knarkar mer här än tidigare och jag tycker det är lite läskigt. Visst, det är säkert en trovärdig bild av en människa som behöver något för sin egen del. Men som sagt, högfungerande knarkare är inte vanliga och Licht är missbrukare av en del. Han är också ganska skarp i det han gör och tänker. Alltså jag får inte ihop det. Detta är verkligen mitt största aber med den här boken. Men läs hela serien. Otroligt bra avkoppling. I början av augusti kommer bok 4 och slutet. Den ser jag fram emot.

tisdag 25 juli 2017

Söder om helvetet av Thomas Engström


Som bok nummer två i en serie av fyra händer det ganska mycket. I första boken om Ludwig Licht, Väster om friheten, flyttar vi oss från stora händelser till lite mindre. Vi åker från Europa till USA. Vi lämnar den statliga sektorn för den privata. Det händer alltså mycket bara gällande miljön i denna bok.

GT har lämnat, inte frivilligt, CIA och sitter numera på EXPLCO. Ett privat företag som befinner sig i polis, säkerhets- och informationsbranschen kan vi väl säga. Det hela är väl okej men när den tidigare ambassadören Ron Harriman ringer för att be om hjälp får GT något att bita i. Han och hans nya assistent, Leya Durani, åker till Wilkes-Barres, Pennsylvania för att hjälpa till. Det visar sig vara svårt och snart rings Ludwig Licht in. Han har lite svårt pengarna och har tydligen fått sin lägenhet invaderad av en kvinna som verkar känna honom. Även han tar sig till staden Wilkes-Barres, tvillingstad till Scranton, för att ta reda mer om Harrimans motståndare och hennes kandidatur. Väl där inser Licht att det finns personer runt kampanjen som har allt annat än rent mjöl i påsen. Som tysk är det inte svårt att infiltrera en grupp högerkonservativa. Allt medan klockan tickar fram till valdagen.

Jag gillar den här serien för den är spännande och faktiskt rolig både här och där. GT är en personlig favorit och trots sin iver att manipulera är han rätt skön. Beskrivningen av en högerkonservativ grupp/sekt i USA är intressant för här handlar det mycket om religion och fascism. I min värld hänger de inte ihop men det är för mig. För dessa individer verkar det helt naturligt. Licht är precis som i förra boken en effektiv individ men jag stör mig på användningen av droger och alkohol. Här tar han även amfetamin och det kryper i mig. Fortfarande väldigt högfungerande för att dricka och knarka så mycket. Men träning gör väl allt. Kanske.

Trevlig sommarläsning och mellan tvätt och städning fungerar det utmärkt. Stefan Sauk läser även denna med den äran och gör det bra.

måndag 24 juli 2017

Väster om friheten av Thomas Engström


Vi befinner oss i Berlin. Det är mer än 20 år sedan som landet återförenades och numera är inte staden den frontlinjen den gång var. GT, stationschef för CIA, saknar den gamla goda tiden. Det känns som om han mest åker runt och hummar lite kring vad som händer i Europa. Frontlinjen är någon annanstans. Så när Faye Morris ringer ambassaden för att få prata med ambassadören. GT reagerar och plockar in kvinnan. Däremot vill han inte att huvudkontoret i Langley ska få reda på det. Istället tar GT kontakt med sin gamla öststatsspion och informant. Ludwig Licht, uppväxt i öst men valde att bli dubbelagent, är numera krögare i Berlin. Det går sådär. Så när GT lovar pengar hoppar han på jobbet.

Licht är en ganska svår karaktär att ta till sig. Jag gillar GT för att han är, alltid oavsett, enspårig och försöker göra något bättre med sitt liv. Licht skulle behöva hänga som ett dropp i en spritflaska för jäklar i min brevlåda vad karln super. Jag förstår att det ska visa på hur jobbigt detta är och hur det påverkar människor men det finns få högfungerande alkoholister. För skillnaden är så stor. Som full är han helt galen. Som nykter, eller halvnykter, knivskarp. Alltså, tja, nja, det stör mig lite. Jag säger inte att Licht måste vara munk men det verkar som om, när vi träffar honom, att han har druckit non-stop ett tag. ¨

Nu är jag kritisk, men det har nog med mig att göra. Lite vill jag gilla personen jag läser om. Fast jag får gilla annat istället. Det är inte så att jag har låst så många politiska, eller vad det nu är, thillers. Den är mycket spännande och jag gillar att vi är i Berlin. Lite känner jag historiens vingslag och det är nog författarens tanke. Lite nazister här, lite kommunister där dyker upp i Lichts minne när de tar sig plaster i staden. Språket är också bra och det är viktigt i alla typer av böcker. En av de bokbloggar jag läste om boken på hade den roligaste kommentaren och den håller jag med om. Vissa författare kan få gå en kurs med Engström för att lära sig svårare ord. Ja, lite sant är ju det. Dialogen i boken är också bra och det är lätt hänga med i vad som händer. Jag lyssnade på boken och det var lagom underhållning. Stefan Sauk läser bra och intensivt. Det är en bra tolkning av bokens fart.

söndag 23 juli 2017

En bokbloggares hemliga liv

1. Hur länge har du bloggat?
Faktiskt åtta år. Började den 22 juli 2009. Vad tiden går.

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Nja, kanske men jag tänker på denna sida som min lilla läsedagbok och den älskar jag.

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att jag kan skriva vad jag vill och att jag får tänka om böcker.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Vet inte. Kanske att det finns någon slags ångest över att inte orka läsa på många ställen jag läser. Det är nog svårare att inte influeras av andra bloggar än en tror.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Nej, försöker vara tydlig och varierad om det inte handlar om böcker.

6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Nja, några men snarare för att de är bra på att diskutera böcker.

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Här gästbloggas inte. Detta är mitt ställe.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Ja, en timma efter jobbet. Det är nedvarvning och då äter jag kanske eller dricker en god kopp te.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Jag tycker inte jag skriver recensioner så jag har inte svårt. Det är boktankar och inget annat.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Så skönt att inte vara ensam med sitt nörderi.

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Den som vill får gärna göra denna.

lördag 22 juli 2017

War for the Planet of the Apes

Lånad från reddit.com

Apornas planet kom på 1970-talet och räknas nog som en kultfilm i vissa kretsar. Den har fått två rebooter och den senaste som började med The Rise of the Planet of the Apes var den första filmen i den trilogi som denna nu avslutar. I den här versionen är vi inte flera tusen år i framtiden utan i en snar framtid. Här har apan Ceasar, efter utbrottet av the Simian flr som utrotade människan egentligen, blivit ledare för Kaliforniens smarta apor. Med apa menar de nog primater till skillnad från engelskans monkey som är lite mer nedsättande.I första filmen rymde de, i andra filmen försökte de leva i samexistens med de människor som bodde i närheten. Något som både apor och människor försökte hindra. I den tredje filmen krigar de mot människor. Det går både bra och dåligt. Helst vill de bort därifrån eftersom det finns så många barn och ingen känner sig säker.

Det senare stämmer och under en attack mot lägret dör Ceasars maka och äldste son. Detta gör honom förblindad av hat. Så iväg skickar han sin grupp. De ska till ett annat ställe där det inte finns några militärer. Själv ska han utkräva hämnd. Ensam är tanken men hans trognaste vänner och allierade följer trots allt med honom. Det slutar med att de hittar den grupp militärer som kallar sig AlfaOmega. Att hitta dem är inte helt okomplicerat.

Filmen är sådär. Vid något tillfälle kändes det som om jag tittade på Den stora flykten och Schindler's list. Alltså filmens scener kändes igen på något sätt och det var kanske inte rakt igenom bra. Det är ett okej avslut men att kalla det striden om apornas planet är lite att ta i. Snarare fånglägret om aporna. Det är också ganska slarvigt filmat här och där. En scen utspelar sig i regnet utomhus men en av huvudrollerna blir inte ens blöt. Alltså, står någon med paraply eller?

Den är mer värd att se på typ tv hemma i soffan än på bio. För hur bra hade de inte byggt upp filmen med referenser till originalet. Flickan Nova, eller Cornelius och till och med AlfaOmega hade kommit med på ett smart sätt. Ändå blir jag lite trött för det var segt och kändes som om de började filmen med något helt annat än vad som sedan hände.

fredag 21 juli 2017

Trogen intill döden av Jonas Moström



När Henrik Borg, en känd fotbollsspelare, hittas död med en vit ros färgad blå i sin hand tänker inte så många på det. Efter en vecka blir det två fall till. Fast på helt andra platser. Det är så GMP, där Nathalie Svensson jobbar som expert, kopplas in. De döda har inget gemensamt. Morden har skett lugnt och sansat. Det ser ut som självmord och alla i gruppen står som handfallna. Ingen koppling till varandra gör att de börjar tänka seriemördare. Gruppen splittras åt alla håll i Sverige och kommer närmare en lösning genom olika ledtrådar.

Nathalie Svensson är ingen polis utan psykiatriker och är med för att ge en sorts psykologisk bakgrund till brotten. Det har varit bättre i tidigare böcker. Här känns det som om alla är minst lika mycket insatta som hon. Här tycker jag nog att Moström missade lite. Svensson får mest vara sur och gå tråna efter Johan Axberg. Det är väl lite klyschigt. En annan sak jag inte får ihop är hur väl fungerande chefen för gruppen är trots att han käkar ångestmedicin som jag äter halstabletter. Det är många per dygn men alltid skarp i förhör och liknande. Lite dåsig huvudet brukar en ju bli, i alla fall de jag känner som äter den.

Jag gillar inte heller hur det är okej att Axberg beter sig. Om han nu ska vara så charmig, vill man verkligen ha en man som tycker att det är okej att vara otrogen? Naj, skulle jag personligen säga och jag tror att den delen av boken stör mig mest. Det har liksom inte något med något att göra. Egentligen. Don't shit where you eat, säger jag bara. Annars är historien om mördaren bra och jag gissar faktiskt rätt lite före poliserna men det är inte så svårt. En bladvändare och jag måste nog säga att den kräver att en läser de tidigare böckerna. Gissar på att det kommer en del fem snart.

torsdag 20 juli 2017

Mid-year book freak out-tag

Den här lilla tagen läste jag hos Anna på Fantastiska berättelser och hos Monika för några dagar sedan.

1. Bästa boken du har läst så långt under 2017?
Svårt men det får nog bli A Handmaid's Tale av Margaret Atwood. Jag har läst om den, jag vet, men den kröp in under skinnet på ett helt annat sätt den här gången.

2. Bästa uppföljaren du har läst så långt under 2017?
Det får bli Kungadottern i sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Så bra svensk ungdomsbok.

3. En nyutgiven bok som du ännu inte läst men som du gärna vill läsa?
Nej, det vet jag inte om jag har missat någon. Väntar snarare in böcker till hösten.

4. Det mest efterlängtade boksläppet för andra halvan av 2017?
Ja, en av serierna jag älskar att läsa är Släkten från Historisk media. I höst kommer del 9 och den ser jag lite fram emot.

5. Största besvikelsen under 2017?
Ja, jag vet inte. Kanske avslutningen i Rick Yanceys serie. Kändes lite antiklimatiskt.

6. Största överraskningen?
Troligtvis att jag tycker att Thomas Engströms spionserie om Ludwig Licht är rätt spännande.

7. Ny favoritförfattare (antingen debut eller ny för dig)?
Elisabeth Östnäs och återupptäckt Jenny Colgan.

8. Nyaste förälskelsen i en karaktär?
Nej, nog inte läst någon sådan bok.

9. Nyaste favoritkaraktären?
Nej, men Christoffer Holsts Chavve i Mitt hjärta går på. Han är hur söt som helst. Så rar att jag bara vill att han ska lyckas med allt.

10. En bok som fick dig att gråta?
Fredrik Backmans Och varje morgon blir vägen hem längre och längre. 

11. En bok som gjorde dig glad?
Ja, Mitt hjärta går på. Den var så rar.

12. Den vackraste boken du köpt/fått i år?
Jag har inte köpt böcker. Win! Alltså för full bokhylla!

13. Vilken bok känner du att du måste ha läst innan året är slut?
Nej, jag vet inte. Kanske någon av de jag börjat med.

onsdag 19 juli 2017

Ringens gåta av Elisabet Nemert


Historisk media har publicerat åtta böcker hittills i serien Släkten som handlar om kvinnor i svensk historia. Vi började någonstans runt 800-talet och sedan fortsätter det och när vi nu börjar med Ringens gåta är vi på 1200-talet och det är bråk i Sverige. Kungamakten är eftertraktad och i den kampen finns Bjälboätten. Det är till den här ätten som Kristina Minnesköid och hennes barn, Helena och Ragnar, räknas. En dag när Kristina ska hem till sin mor på Bjälbo gård utsätts följet för ett överfall. Tanken är att brudröva Kristina och kanske barnen. Allt för att kunna utnyttja ättens ställning. Det går sådär och istället klarar sig mor och son. Även Helena klarar sig men hon hamnar så långt från familjen att hon inte hittar hem. Dessutom känner hon ett behov av att fly och det gör hon. När hon vaknar har hon förträngt allt kring överfallet. Helena kommer att växa upp på en gård utanför klostret i Julita och växer upp som pojke.

Helena är något så ovanligt som en kvinna som klarar av att gömma sig som man. Hon lär sig jaga, rida och får röra sig i männens värld på ett sätt som inte är givet andra kvinnor. Läsningen är god och jag tycker att Nemert skapar ett intressant porträtt av en kvinna som senare kommer att befinna sig i maktens centrum. Helena får vara släkt med Birger Jarl och kommer att bli central i skapandet av Stockholm. Som de känslomänniskor som alltid förekommer i böcker lever de alltid med sina känslor ungefär tre meter utanför sig själva och Helena är inget undantag. Det som förvånar mig är varför aldrig männen får denna beskrivning. Birger Jarl hade nog behövt bita ihop några gånger och likadant med andra män. 

Detta var del 6 i serien. I höst kommer del 9. Det finns lite kvar att läsa med andra ord. Eftersom jag gillar historiska romaner så är detta min melodi. Det är också kul med starka kvinnor och Ingrid Ylva, Birger Jarls mamma, har ju funnits och ledde Bjälboätten under många år.  

tisdag 18 juli 2017

Den lilla bokhandeln av Jenny Colgan

Från Adlibris


Ibland behöver jag läsa böcker som är så lättsmälta att det inte ger mer än avkoppling. Det är inget fel på det. Boken om Nina som förlorar jobbet och bestämmer sig för att investera i en gammal fraktbil för att kunna starta en ambulerande bokhandel är en sådan bok. Jag gillar Nina. Hon är en passionerad människa som älskar böcker. Det är inget fel på det men som en av hennes vänner säger: du gör annat nu. Du läser inte bara. För det är vad som händer. Nina flyttar till Skottland. Hennes företag går bra. Hon träffar en hemlighetsfull lokförare som kör över höglandet på nätterna och en arg bonde som blir hennes hyresvärd.

Vad som händer är inte så svårt att räkna ut men det är trevlig läsning och det skotska höglandet är ju knappast vanligt förekommande i böcker. Precis som du kan se om vissa romantiska filmer en sisådär hundra gånger, eller ja, Notting Hill är ju en sådan film, kan du alltid läsa en bok vars historia är den samma som du läst flera gånger. Same but a little diffrent. Jenny Colgan har i stort alltid skrivit böcker likt denna men hon varierar sig lite. Jag gissar att den brittiska versionen kräver sin läsare. Det är nog ganska mycket på dialekt. Jag började med ljudboken men detta är en bok jag läser fortare själv. Lyssna eller läs under slappa dagar. Det är den alldeles lagom för.

måndag 17 juli 2017

Spider-man: Homecoming




Marvel är ett ganska komplext universum. Det tror jag att jag har skrivit förr. Däremot är det så att Spindelmannen dyker upp i olika konstellationer och den lilla spindel som hänger med the Avengers är lite annorlunda från den egna versionen. Här är han del av ett team och jag saknar lite men det kanske kommer.

Peter Parker har just lämnat the Avengers och får hjälp av Tony Stark att träna sig som Spindelmannen. Jag tackar filmskaparna att vi hoppade hur Peter blir som en spindel. Det borde nog de flesta som sett någon spindelmannen-film de senaste 25 åren kunna utantill. Annars får nog du som ser googla. Så tillbaka till skolan för Parker men det är ju svårt när du har träffat Hulken, Iron Man och alla andra. Istället för att fördjupa sig i skolarbete så börjar Peter undersöka saker och kommer en skum liga på spåren. Nu går det inte bara bra för Peter utan det blir lite trasiga saker och en båt som går i två bitar fast en hjälte måste lära sig en läxa.

Det är en riktigt bra film och den är härligt ungdomlig. Iron Man, alltså Tony Stark, har en lagom roll och flankeras bra av den lycka det är för Parker att kunna vara hjälte. Det är inte alltid lätt att vara hjälte. Filmen är en skön sommarfilm. Det kan aldrig bli fel.

lördag 15 juli 2017

Kallocain av Karin Boye




Det finns inte så många utopier skrivna. Thomas More skrev en som kom att påverka andra tänkare. Dystopier däremot finns det gott om och de återkommer med jämna mellanrum. Kanske ska en tänka att Swifts Gullivers resor hamnar i mellanlandet mellan dessa ytterligheter. Boyes roman ska utspela sig i början av 2000-talet, alltså den tid vi lever i nu.

Leo Kall framställer den sanningsdrog som kallas Kallocain. Den är en framgång och snart så används nästan överallt i Världsstaten. Alla kontrolleras hela tiden av polisörat och polisögat. Alla ska i Världsstaten tjäna den samma och förutom ens arbete har alla vuxna polistjänst. Barnen ägs i stort sett av staten och äktenskapen är till för att föröka sig.

Det finns något väldigt samtida i Boyes roman. Att bli kontrollerade hela tiden är något som vi alla fasar lite för men samtidigt köper i fråga om att ha kort på ICA, vara med i Facebook, äga GPS eller vad det nu må vara. Vi registreras hela tiden men vi tycker det är okej. Fast i vissa länder är åsiktsregistrering värre. Det är viktigt att värna om det liberala och demokratiska tänkandet. Vi tar det gärna för givet men alternativet är alltid värre. Boye och många med henne skrev i otäck tid. Kanske finns det en poäng att dystopier är på modet igen. Det är en minst lika otäck tid nu.

fredag 14 juli 2017

Jack Reacher - Never go back



Jack Reacher är en karaktär skapad av författaren Lee Child och har förekommit i rätt många böcker. Jag tror det är 25 eller något sådant. Denna film är baserad på kanske den tjugonde boken i serien. Jag ska ärligt säga att jag aldrig läst något av Lee Child och jag kommer nog inte göra det heller. Däremot är det lagom att titta på. Jag gillar actionfilmer och då kan jag köpa lite förutsägbara storylines som i bokvärlden gör mig mer eller mindre tokig.

För flera år sedan arbetade Jack Reacher som militärpolis och blev major innan han slutade. Även om han numera inte arbetar för militären kan han inte låta bli att hjälpa till ibland. Det är så han ibland börjar arbeta med major Sophie Turner. De samtalar en hel del och hon innehar ju hans gamla tjänst som major, och chef, för militärpolisen som är stationerad i Washington D.C.

Därför åker han en dag dit för att träffa henne men då får han veta att hon är arresterad för landsförräderi. Reacher vill träffa henne men får inte av många skäl. Någonstans tycker han att allt verkar vara konstigt och börjar nysta i detta vilket leder till att han också anklagas.

Det är en bra underhållning som fungerar så här på sommaren. Av någon konstig anledning så tycker jag det hör sommaren till. Någonstans påminner filmen mig om actionfilmer från 1990-talet med en ensam hård hjälte.

torsdag 13 juli 2017

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman



Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den här lilla fina berättelsen. Det är nog inte lätt att tappa bort sig själv. Det är grunden i denna berättelse. En man försöker minnas sitt liv och det som var bra men det är svårt att hålla i och hålla ut. Det älskade barnbarnet Noah är centralt och så kvinnan han älskade och som dog för tidigt. Noah, som precis som han själv, älskar att räkna och älskar siffror och som förstår. Men sonen Ted är också med i tankarna och mannen tänker att han borde varit bättre med sin son men eftersom Ted älskade ord blev det inte riktigt så. Minnena går ihop och ibland är det svårt att komma tillbaka till det som är nu.

Det är en sådan fin liten berättelse att jag har lite svårt att skriva om den. Att tappa sig själv måste vara hemskt. Vi lever så mycket i våra minnen, i vår hjärna och framförallt är det väl där som vårt vi skapas. När jaget, och kanske själen, försvinner, vem är du då? När du inte minns vem du är eller de du älskar. Vad händer då? Jag grät mig igenom större delen av boken och jag är glad att den är kort. Tänkvärd läsning som alla borde ta till sig eller i alla fall reflektera över.

onsdag 12 juli 2017

En kort uppdateringsenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Ringens gåta av Elisabet Nemert
Lolita av Vladimir Nabokov
Kallocain av Karin Boye
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

2) Hur långt har du kommit?
Ungefär en timma in i boken
Cirka halva
Nästan klar
Runt 60 %

3) Beskriv boken med tre ord.
Historisk, kvinnofokuserad, lång
Tung, intressant, naiv
Tragisk, modern, fascinerande
Lättläst, feel-good, skotsk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3
4
4
3

tisdag 11 juli 2017

Bokhylleenkät

Hos Lyran finns den här. Tänkte jag skulle svara på den nu när jag ommöblerat lite i mina hyllor.


1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

Inget vidare :). Det får ibland stå i bokstavsordning eller snarare författarordning.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?

Egentligen bara två. Det är svenska och engelska men jag tror att jag har några danska och norska böcker. En spansk som jag fått av morfar. Det är Cervantes Don Quijote.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?

Det är Sverige utan tvekan. Sedan Storbritannien och jag tror en hel del översatta ryssar bor i mina hyllor.

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?

Det är nog ett litet överslag av kvinnor men säg kanske 40/60.

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).

Jag har nog fantasy, historiska romaner och samtidsromaner. Dessutom historiska faktaböcker.


måndag 10 juli 2017

Spring så fort du kan av Sofia Nordin



Det här är Sofia Nordins fortsättning av En sekund i taget. I den boken får vi framförallt följa Hedvig som överlever den febersjukdom som verkar slå ut större delen av världen och där människor bara dör. I slutet av den träffar Hedvig och Ella Ante som också överlevt. Denna gång får vi se hur han känner sig när det kommer till att anpassa sig till att leva med människor.

Det går allt annat än lätt för att Ante kan inte låta bli att börja tänka på tjejerna som ja, tjejer. Just den delen är kanske tar överdriven stor del men kärlek och sex är ett grundbehov så varför inte. Livet går sin gilla gång. De mjölkar och de plockar potatis. En gång skjuter de en kanin för kött och det är gott på ett annorlunda sätt. När vintern närmar sig måste Ante ha bättre kläder så de rider till staden. Där märker de att det finns en snögubbe och de inser att de inte är ensamma. Konflikten att ta dit de två överlevarna är stor och den slår hårt. Ella vill inte men både Ante och Hedvig vill. Det blir som majoriteten önskar och Malte och Nora flyttar in.

Det finns ett ordspråk som heter ju fler kockar och det är väl vad som händer här. Här blir det så att det blidas grupperingar i den lilla gruppen och alla är inte alltid bra. Ante gillar ju Ella eller Hedvig. Den som är sötast är ju Malte. Sju år och så liten att jag vill krama honom. Han gråter när han vill och tycker att Ante är lite cool tror jag. Det är faktiskt lite rart.

Boken är bra även om jag saknar Hedvigs praktiska tänkande. Ante bearbetar fortfarande en hel del eftersom han var ensam så länge och dessutom känns det som om han försöker vara den person hans mamma ville. Ibland i alla fall, för ibland vill han bara vara ledsen. Det är fint att de får göra fel, försöka lösa problemen och lära sig att leva. Att bli trött på pannkakor är nog ett privilegium även om det inte alltid låter så på personerna i boken.

söndag 9 juli 2017

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.


Det är inte ofta jag läser så roliga böcker men en bok jag vet att jag skrattade lite var när jag läste böckerna om Emanuel Kant. Den första heter Konsten att ha sjukt låga förväntningar och den andra Manifest för hopplösa. Den tredje kom nu i vår och heter Rimligt lyckade ögonblick. Den sista har jag inte läst men den är säkert kul den med. Åsa Asptjärn heter författaren.

lördag 8 juli 2017

Sektens barn av Mariette Lindstein



Om du inte läst del ett och två, Sekten på Dimön och Sekten som återuppstod, bör du inte riktigt läsa det här.

Det har gått 15 år sedan Sophia återigen rymde från herrgården och Frans Oswald. Hon lever ett rätt okej liv med Benjamin och dottern Julia. Tillsammans med Anna, som också lämnat ViaTerra, driver Sophia ett härbärge för avhoppare från olika sekter. De bor på Orust och efter en storm börjar det igen. Helt plötsligt dyker Frans Oswald upp igen. Han lovar i stort guld och gröna skogar och nu är mediadrevet igång igen. Det är då som kontakten med Sophia återupptas. Denna katt och råttalek som Oswald tycker är så kul påbörjas igen.

Nu är det inte så att Oswald varit overksam utan snarare inte i mediabruset. Eftersom hans två tvillingsöner växer bygger Oswald en skola där sektmedlemmarnas barn går. Dessa barn kommer att få uppleva samma helvete som föräldrarna men Oswald kan alltid förklara bort det. De två sönerna, Vic och Thor, växer också upp där och kallar sin far för chefen. Barnen, som bestraffas som de vuxna, får bo i sovsalar och sexualundervisningen som känns otroligt skrämmande. Den här delen av boken känns långt in i själen.

Mitt aber med förra boken var Sophia och hennes naiva syn på att kunna hantera Oswald återkommer här. Fast denna gång gäller det Oswald och det faktum att mannen hon valt att leva med, Benjamin, är så dåligt beskriven. Efter 20 år bör man känna sin partner men nej. Det är bara konstigt och jag irriterar mig lite på Sophias val. Kanske är det så känslan att lämna en sekt är men efter 15 år. Det finns psykologer men det verkar ingen uppsöka, någonsin.

Jag har läst någon intervju med Lindstein, som uppmanar till kritiskt tänkande, och nu tänker jag utöva min rätt till det. Hur kommer det sig att Sophia har drag av att vara en manipulativ ledare själv? Hon får alla att följa henne och jag förstår faktiskt inte varför. Hon är inte så genomtrevlig som alla framställer det. Jag blir bara arg på mig själv som irriterar mig på detta.

Så nu har jag lyssnat igenom nästan 40 timmar ljudbok i serien om Sekten på Dimön. Det har varit en intressant läsning men nu ska jag ta mig an andra böcker.

fredag 7 juli 2017

Girlboss


Netflix bestämde sig för att producera en säsong av Girlboss. Det har just lagts ned och jag tänkte kommentera den lite. Den handlar om en ganska ung tjej som har svårt att få jobb. Hon har väldigt kort stubin ibland och koncentrationen är också kort. Sophia Marlowe, som egentligen heter Sophia Amoruso, skapar ett företag som börjar på E-bay genom att sälja vintage, och ibland ändra på dem. Detta går bra men hon skapar sig fiender i vintagebranschen allt eftersom. Företaget blir dock stort och hon lanserar en egen hemsida där du kan handla direkt av henne.

Det här har hänt men Nasty Gal, som företaget heter, är inte längre Sophia Amorusos utan är sålt. Den händelsen spelade nog roll när serien lades ned. Det och att Sophia är en ganska osympatisk person. Alltså människor med ADHD är som alla andra och det är viktigt att komma ihåg det. Amoruso har diagnosen och har svårt med personalfrågor tydligen. En av orsakerna till att hon blev utköpt från sitt eget företag. Den hårdheten som Sophia visar kan vara bra men hon är så svår att tycka om och det är viktigt för en serie. Om huvudkaraktären inte fungerar då är det svårt att följa en serie.

Ska du se den här då? Nja, kanske men du får nog leva med tanken om en person som svär, skäller och beter sig allmänt otrevligt större delen av tiden. Jag tycker det är synd att de inte förvaltade seriens innehåll, om en tjej som klarar av att skapa ett miljondollarföretag är värt sin tid i etern, bättre.

onsdag 5 juli 2017

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.


Så, i alla fall tänker jag föreslå boken jag just läst ut. Fredrik Backmans fina lilla kortroman Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en finstämd liten bok som jag grät mig igenom. Det är så det blir ibland. Fina böcker gör så med mig.

tisdag 4 juli 2017

Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein


Att läsa en bok om sekter är som att sitta och bli förbannad nästan hela tiden. Nu överdriver jag, men arg är jag då och då i läsningen. Jag är arg på Oswald, galningen som går över lik för att få som han vill. Jag blir arg på Sophia, som inte bara stannar hos Benjamin utan måste äventyra det bästa i sitt liv. Jag blir också arg på enstaka individer som inte tänker själva. Jag tycker synd om Elvira.

Detta är del två i serien om sekten på Dimön. Den som kallas ViaTerra, eller jordens väg, som den också heter. Sekten styrs av Frans Oswald men just i den här boken döms han för våldtäkt mot en av de före detta sektmedlemmarna och får fängelse. I början är livet lugnt för Sophia Baumann men så börjar det. Hon blir förföljd och hon känner att hennes lilla värld minskar trots att den en gång blivit så stor. Sophia bor i Lund i en liten etta och Benjamin i Göteborg. Hon har också fortfarande god kontakt med Simon. Livet är inte okomplicerat och snart får Oswald lämna fängelset men då är Sophia i USA.

Boken är otroligt spännande och det är nästan så att det är svårt att inte läsa den i ett streck. Däremot blir jag så trött på Sophia som, och jag förstår att hon vill känna sig oberoende, inte bara kan nöja sig med Benjamin. Fast han är ju snäll och det verkar inte vara hennes melodi. Jag förstår att det är svårt att arbeta bort ett beroende men varför kan hon bara inte gå vidare. Det känns ibland som om det skulle vara bra för henne. För här reagerar jag lite dumt. Visst, det är svårt att komma ut ur en sekt men ibland känns det som om Sophia och Frans har ett så dysfunktionellt förhållande att det går över styr. Jag blir nämligen arg när hon tror att hon kan hantera Frans. Tjosan, psykopater är väldigt sällan lätta att kontrollera. Detta är mitt stora aber med den här boken, Sophia som tror sig bäst om allt. Den är så spännande och att få veta hur det är i sekter och för de som hoppar av är mycket givande läsning.

måndag 3 juli 2017

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein



Åh, vad jag tyckte mycket om den här boken. Religionsläraren i mig gick igång på riktigt och kände att vissa delar skulle passa utmärkt när vi diskuterar sekter, alltså grupperingar med allt annat är rent mjöl i påsen, och inverkan på människor. Det är alltid något som intresserar elever för de, precis som jag, fascineras av personer som går med, vad som händer, känslan och ångesten. De flesta tror att de inte skulle kunna hända dem men det är snarare så att det är tvärtemot. De flesta av oss skulle kunna bli gå med utan att riktigt förstå vad andra oroade sig för. Det är just så som Sophia Baumanns ingång i ViaTerra är, lite omärklig. Hon jobbar ju bara där och sedan fortsätter det.

För det är just det som denna bok skildrar så bra. Hur det börjar underbart och speciellt och sedan går det utför. Straff och belöning även om det senare är ovanligt och blir allt ovanligare. Ledaren, som heter Frans Osvald, är en karismatisk men samtidigt irrationell individ. Alla tassar som på tå för att göra honom glad. Det är så tydligt hur viktig en ledare är i en grupp likt denna. Någon som styr med en järnhand och som får sina medlemmar att tro att de gör fel och aldrig han själv. Den blinda tilliten att det som sker är rätt. Likt Jim Jones, folkets tempels ledare som slutligen mördades, utnyttjar Osvald sin makt och inleder sexuella förhållanden med medlemmar.

Det är så bra skildrat att jag läser i ett enda svep och när jag är klar ryser jag lite. Vi är så lätta att få till grupperingar. Tänk nazisterna, IS eller bara militären. En stark ledare är så viktig och vi blir lite dumma i huvudet fast vi förstår inte det. Jag minns en föreläsning för många år sedan. Ta fram en penna sa föreläsaren helt plötsligt. Alla gjorde det och föreläsaren menade att det är viktigt att fråga sig varför och inte bara lyda. Källkritik är viktigt, mot allt och alla fenomen som kräver lydnad i någon form.

söndag 2 juli 2017

The Gods of Egypt


Det ska erkännas. Den är lite lökig. Onda gudar som vill ta över världen och de goda som sitter och tycker synd om sig själva. Det är egentligen inte det riktiga Egypten eller Nilenmonarkin utan en fantasivärld. Här lever gudarna bredvid människorna och kungen av Egypten är en gud. Guden Osiris ska avgå och ge tronen till sin son Horus. Det gör Set, lillebror till Osiris, väldigt avundsjuk och iscensätter en kupp där Osiris och hans maka mördas, Horus skadas svårt och Hathor blir Sets älskarinna.

Där börjar berättelsen för människan Bek, vars älskande Zaya dör, försöker få till en lösning så att Zaya inte behöver ta sig in i dödsriket. Det är så Bek och Horus kommer i kontakt med varandra och försöker komma på hur de ska lyckas störta Set.

Filmen har fått rätt mycket negativ kritik men jag tänker att det är som det är och som en stund action är okej. Det är lite som Prince of Persia som inte är heller är klockren men som fungerar att titta på en stund när du vill koppla av.

fredag 30 juni 2017

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst


Det här är nog en av de gulligaste böcker jag läst på länge. Det är mycket tack vare en av huvudkaraktärerna. Chavve heter han och älskar att baka. Han bakar och tittar på kärleksfilm och önskar att livet var lika lätt och kanske häftigt. När han träffar Pontus blir han så glad. För nu har han någon. Eller när Chavve tänker att allt ska lukta som Pontus är nog alldeles för rart. Chavve är nog också bra för Pontus.

Det skulle kunna handla om två pojkar som blir kära men det är egentligen en känsla av en ensam människa som möter en trasig människa. Dessa två möts och det är trevande fint. Jag tror det är Jerry Maguire som säger: You complete me. Det är så det känns när jag läser boken. De passar varandra och har minst lika mycket ångest över sina liv. Helt värd att lyssna på och faktiskt, jag läste den på plats.

torsdag 29 juni 2017

Ställ ut en väktare av Harper Lee



Jag var ju inte odelat positiv till Dödssynden och här känner jag samma. Det händer väldigt lite och när det väl händer något blir det som en passus i personlig utveckling och sedan går livet sin gilla gång. Någonstans i mig kittlar tanken att den här är skriven först och skulle vara den som publicerats egentligen. Då hade det nog blivit annorlunda tongångar.

I den här boken är Scout, eller Jean Louise, vuxen och bor i New York. Då och då åker hon hem till Maycomb och sin far Atticus och faster Alexandra. I Maycomb bor också Hank. Han älskar henne och vill gifta sig medan Jean Louise är mer skeptisk. Hon tycker inte riktigt om att vara hemma och känner sig som en främmande fågel. Det är först när hon följer efter sin far och Hank till ett av deras möten som hennes värld rämnar. De två sitter bredvid en man med allt annat än trevliga åsikter om svarta och gissningsvis kvinnor.

Ja, jag vet inte. Det är spännande när hjältar faller och det är vad som händer i Scouts värld. Fast det känns lite som om den stora frågan om rasism försvinner i Scouts frigörande. Atticus får liksom knalla på oemotsagd i sina åsikter. Det stör jag mig på. Det är som det är, så känns grundtanken kring detta och att Scout står upp mot sin far viktigare. Nja, nu är de lästa och lite som Fitzgeralds böcker är hypen kring dem stor och det finns andra böcker. Sett till sin helhet är det lite som Göran Palm skriver



Jag står framför havet.

Där är det.

Där är havet.

Jag tittar på det.

Havet. Jaha.

Det är som på Louvren.


onsdag 28 juni 2017

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Den senaste bok jag läste som stämmer in på detta är väl Jenny Colgans strandpromenads bageriet-serien där huvudpersonen Polly blir av med hus och pojkvän och i behov av pengar. Så börjar med lite dåligt cashflow men blir bättre. Inte stormrik men klarar sig.


tisdag 27 juni 2017

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

En bok som får mig att tänka, just nu när jag läser den, är Bibeln. Den är både intressant och hemsk. Hemsk i det den ändå berättar. Moseböckernas regler som ibland är människofientliga och intressant för judar vill så gärna säga att det ord av visdom. Nja, inte alltid. Hemsk också för att stening förekommer så ofta och varför vill någon stena en annan människa? Ens i Guds namn? Någon sade en gång att Gamla Testamentets Gud är en dömande sådan. Helt rätt efter fem Moseböcker.