På en myndighet någonstans i Sverige, troligtvis Stockholm, får Björn jobb. Det är ett ganska monoton arbete men Björn känner att han är duktig på det och vi får uppleva arbetet genom hans ögon. Han är lite allmänt överlägsen. De arbetskamrater han har verkar egentligen inte uppfylla hans egna höga förväntningar. Så en dag, när han hamnar lite ur fas i sitt eget konstruerade arbetsschema går han runt lite på avdelningen och det är då han hittar rummet. Det är tomt men underbart i sin konstruktion. Lite som ett kontor från tidigt sextiotal. Rent och ger Björn ett lugn.
Det här rummet kommer att bli hans tillflyktsort och eftersom ingen annan kan se rummet som han pratar om blir det en ganska svår situation för alla.
Björn är så otrevlig individ att jag stoppar Karlssons uppläsning. Han gör det så bra att jag ryser till och från. Det är välskrivet hur stress och arbetskulturer ser olika ut. Vi skulle aldrig konfrontera varandra så som de gör i novellen. Inte på mitt arbete i alla fall. Tror jag inte. Det har inte hänt än i alla fall. Fast novellen är helt värd att läsa. Eller lyssna på eftersom Jonas Karlsson tolkar Björn precis som han ska vara. Novellen återfinns i novellsamlingen Den perfekte vännen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar