Det talas ibland om att elever inte trivs i skolan. Det är kanske inte alltid är så lätt att försöka arbeta med denna problematik. Hur man gör är olika från skola, kommun till lärare. Jag arbetar på gymnasiet och brottas med detta dagligen. Elever och föräldrar ser ibland det som ett tvång att gå till skolan. De tycker att det är frivlligt men det är det inte. Varje år funderar jag kring detta och ibland blir jag deprimerad när vi inte ens på vår skola kan ha en gemensam samsyn kring hur man behandlar elever som är borta mycket. Det gäller att få dem att vilja vara i skolan och då är alla knep tillåtna.
Annars så är detta en passion för mig. Jag vill att alla ska må bra i skolan och jag tycker att det är vårt arbete att se till det. Hur är sedan olika beroende på elevgrupp. Jag hade en gång en grupp elever som älskade mitt klassrum. De satt gärna kvar och tog rast i klassrummet. Jag fick dem nästan inte att gå till andra lektioner. När de gick i trean så frågade jag varför. De svarade lite gulligt med att de kände sig trygga för att jag tyckte om dem som de var. Kanske var det sant, men genom åren har jag tänkt på det. Jag, som lärare, är en stor del i att många mår bra. Man ska kunna bli arg, eller var så glad man vill.
Nu kanske en del tänker...hmm...måste verkligen gymnasieelever känna sig trygga i skolan? Ja, det måste de precis som alla andra. Känner de sig trygga på ett ställe är det ett framsteg. Då kanske man kommer till skolan två dagar efter varandra.
Jag önskade att vi pratade mer om detta och mindre om att de är slöa och ointresserade. Jag tror bara de är rädda för allt de förknippar med skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar