onsdag 31 mars 2010

Tid är relativt

Jag har följt debatten om lärares arbetstid och känner mig trött. Jag förstår att vi kommer att få 40 timmars vecka för låt oss vara ärliga - våra lärarfack lägger sig ganska lätt. Orsaken är att vi vill våra elevers bästa och därför offrar vi oss. Det är kanske inte alltid sant men det känns som så när vi arbetar halvt ihjäl oss. Detta vet också vår arbetargivare och därför kommer de att gå vinnande ur denna strid.

Jag har frågor till SKL och mina chefer.

- Får jag ta semester när jag vill? Eller bara när jag inte har lektioner?
- Ska jag fortfarande planera och strukturera upp lektioner om jag ska vara ledig? Och jobba lite extra?
- Kommer min lön att öka eller ska jag gilla läget och acceptera det jag har idag?
- Kommer jag att få ett lugnt rum att arbeta i på skolan?
- Kan jag få säga nej till saker som då inte ryms i min tjänst?
- Får jag fortbilda mig på arbetstid?
- Får jag strunta i att prata med föräldrar på helger?

Jag har några krav:
Om jag ska gå över till 40 timmars vecka vill jag ha en arbetsbeskrivning. Jag vill veta vad jag ska och inte ska göra. Jag vill veta vad jag ska göra när jag inte har mer tid i veckan. Jag vill ha en stämpelklocka i så fall. När jag stämplar ut vill jag vara ledig. Jag vill inte uppge mitt privata mobilnummer till elever och jag vill inte läsa min mejl när jag har semester. Jag vill att min rektor har en dialog med mig och inte med min arbetslagsledare när det gäller min lön.

Jag vet inte om jag vill vara lärare längre. Det känns som att allt vi gör är fel, hela tiden. Jag vill få respekt för den tid och det engagemang jag lägger ned men det kommer inte att hända.

De som tror att man blir lärare för sommarlovets skull har så fel att jag inte ens tänker kommentera det mer än så här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar