måndag 21 juli 2014

Alexander



Alexander den store var kungen som enade Mellanöstern. Det var här som mycket av den kunskap som greker, egyptier och romare hade samlat på sig förvarades efter romarrikets fall. Han var en smart kung och enligt myten, för det är det ju, var han Zeus son och släkt med Achilles. Han levde i en tid där vem som helst med vapen och lite bakom pannbenet kunde bli kung. Han levde fort och blev ett vackert lik. Ja, Makedoniens svar på James Dean.

Jag vet att alla regissörer har rätt till sin egen tolkning men här känns det som om tolkningen retar de flesta historiker. Att Alexander kom från en kultur där manlig vänskap kunde vara nära och intim är inget som stör mig. Det som stör mig är att man inte lyfter intelligensen eller det militära kunnandet. Killen var 20 år och blev regent över större delen av den kända världen. Jag kan tycka att mammans galenskap får stor del i handlingen. Alltså att slåss för sin släkts framtida makt var knappast, då eller senare, ovanligt. Tänk att alla släkter var som maffian. Det är min familj och inget annat som gäller. Slagen är också något som de flesta historiker irriterat sig på. Visst, man får ta sig friheter men i fallet om en person som levde och påverkade historien kanske det är bättre att hålla sig till den fakta som finns.

Det är en okej film med okej skådespelarinsatser. Accenterna är lite överdrivna och det hade nog varit bättre om alla pratat som de gjorde i normala fall. Jag blir lite knäpp över att Val Klimer, för att låta som Colin Farells pappa, låter irländsk och Angelina Jolies accent är bara mysko. Annars köper de övriga som britter trots amerikansk härkomst. Nej, kanske inte den film man ska använda sig av om man ska visa på det antika livet och kanske lite lång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar