The Way Back

Egentligen är det en dum titel. Inget i filmen handlar om att gå tillbaka utan att lämna något. Eller så menar de vägen tillbaka till frihet. Detta är baserat på en sann händelse fast just filmen och boken är fiktiviserade så som författaren ville. En grupp män lyckas fly från ett fångläger i Gulag, i Sibirien. Deras plan är att via Balalajkasjön ta sig till Mongoliet. Det är en svår resa och hunger och utmattning driver dem halvt till vansinne. En dag träffar de en ung flicka som också flyr. Hon blir deras resekamrat. Mongoliet visar sig ha blivit vänliga med Sovjet och nu har de två val. Gå in i landet och antagligen bli tillfångatagna eller fortsätta gå genom Gobiöknen till Himalaya vidare mot Indien. Gruppen bestämmer sig för att fortsätta.

Jag tycker filmen är bra. Den visar på hur grym Stalinregimen var men också vad människor kan offra för att kunna leva fritt. Jag gillar att Gustav Skarsgård får visa att han är en bra skådespelare och har ett djup jämfört med sin roll i The Vikings. Kul att höra en schysst brytning jämfört med de typiska ryska brytningar som engelsktalande skådespelare visar upp. Jag har dock två problem med filmen. Den är för långsamt berättad. Den kunde lätt ha varit 20 minuter kortare och ändå berättat allt. Jag gillar inte att man har med en amerikan utan att berätta varför han bosatt sig i Sovjet. Jag kan förstå varför eftersom landet inte drabbats av samma depression som USA t.ex. men berätta det då. Annars är det en film värd att se.