tisdag 7 november 2017

Kulturkollos tisdagsutmaning: Porträtt av en man

Så, tisdag och Kulturkollo har sitt vanliga tema. Det ser ut så här denna vecka:

Hur skildras mannen i tv-serier, filmer, böcker och i annan kultur? Hur porträtteras de av fotografer och konstnärer?

Kanske behövs en manlig motsvarighet till Bechdeltestet som går ut på att en film (eller en bok för den delen) innehåller minst två manliga karaktärer som verkligen pratar med varandra om livet, utan att skämta bort känslor eller dunka varandra i ryggen när de lite generat någon gång kramas. Ett krav är att de varken är påverkade av alkohol eller droger när detta sker. Detta ska dessutom ske i en film (eller bok) där inga kvinnliga karaktärer behöver utstå sexistiska skämt och där kvinnor slipper förminskas på något sätt. Vi kan kalla det Kulturkollotestet.

Veckans utmaning handlar om män i kulturella verk. Berätta om några verk med män i huvudrollen, eller i någon annan viktig roll. Det kan vara positiva porträtt att inspireras av, eller sådana som ingen bör försöka efterlikna. Inkludera gärna ett verk som klarar Kulturkollotestet när du gör utmaningen!

Det här var svårt. Jag läser nog inte så många böcker med män. Eller jo, det gör jag men jag måste tänka lite innan jag kommer fram till hur de är.

Jag gillar serien Band of Brothers. Där beskrivs män på lite olika sätt. Trots att det är krig så finns det en fin sårbarhet bland pojkarna, för de är pojkar, och hur mycket de litar på varandra. De bryr sig om sina kamrater och kan dö för dem. Någonstans är det bilden av brödraskap på ett bra sätt.

Sebastian Bergman är en man som inte riktigt är en förebild. När han löser fall är han riktigt bra men som människa känns han inte trevlig. Hjorth och Rosenfeldt har verkligen lyckas måla upp en bild av en psykolog som egentligen kvalar in som en patient i vissa lägen.

Så en film där de pratar om känslor och inte flickor och inte dunkar varandra i ryggen med hö, hö. Jag tänker säga Stand by me. En grupp pojkar som ger sig ut för att se ett lik. Samtalet om livet på högstadiet och att de gråter. Nej, men visst är det en film där de faktiskt får känna något.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar