Det är alltid spännande att läsa historiska romaner. Jag fastnar ofta i medeltiden eller antik tid. Då och då kommer annan historisk tid fram och just nu är det mellankrigstid och lite krigstid. Jag tyckte mycket om Vår tid är nu som visades på SVT så steget till Mari Åbergs bokserie var inte så lång.
När vi träffar Hanna Svensson är hon 13 år och bor i Göteborg. Hennes pappa hade arbetat sig uppåt och hade pengar. Hannas största dröm är att få utbilda sig till modist men när modern tragiskt dör ändras livet. Hanna slängs ut av styvmor och far och tar sig till Stockholm. Där får hon jobb på en restaurang och lär upp sig inom branschen. Snart byter hon namn till Anita. Dels för att inte ha något med sitt förflutna att göra, dels för att hon utsätts för ett övergrepp och vill inte att någon ska hitta henne. Det är som Anita hon jobbar upp sig, skaffar vänner och så småningom även förlovar sig. Kriget påverkar henne som så många andra på gott och på ont.
Det som fascinerar mig mest med denna bok är att den är en resa i hur det är att vara ung. Anita försöker skapa sitt eget liv men vill samtidigt njuta av det. Nöjen får ibland gå före mat och svälten under krigsåren känns igenom boksidorna. Nu var det så för många men här känns tonåringarna i flickorna. Dansen som får dem att glömma sitt vardagliga liv och får dem att känna sig annorlunda. Min farmor är född nästan tio år efter Anita men eftersom hon bodde på landet var krigsåren inte lika tunga. Egna kor och grisar var bra att ha under denna tid. Det är hunger, unga män som ligger i beredskap och mycket annat under kriget som är i fokus. Det går några år i boken och det känner jag är lite rörigt. Som den historiemänniska jag är saknar jag tidsangivelser ibland. De finns men är ganska sparsamma. Det är Anitas ålder som får vara den markören.
Jag tyckte mycket om boken och ska läsa fortsättningen. Det är något som är ganska så intressant med denna tid. Något jag stör mig lite på är dialogen som kanske inte alltid känns flytande. Visserligen pratade en väl lite mer strikt men samtidigt känns viss dialog lite för modern. Bak- och framtänk av mig? Ja, faktiskt men förvirrar mig något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar