I bok fyra är det egentligen ingen skillnad i Zeldas värld. Hon jobbar på en skvallertidning och försöker hitta sig själv. Kompisen Tove är en klippa som alltid och Zelda är som hon är. Någonstans är hon så härlig i sin värld av förvirring. Det går alltid att skratta åt säkerheten och igenkännandet. Som när Tove, bilden ovan, får veta hur kvinnor ska vara. Det förekommer ofta i Neidestams böcker. Svar på tal får männen rätt ofta också. Det är helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar